Landsbygdsminister Jennie Nilsson säger i en intervju att hon vill skapa ordning och reda i rovdjursdebatten. Hon vill hitta sätt att driva frågan framåt utan att höja tonläget, då ”det är alldeles för lätt att hamna i skyttegravarna."
Debatten på UNT.se efter artiklarna om Siggeforavargarna tyder på att hon inte haft nämnvärd framgång i sina strävanden. Det har hörts hårda ord från båda sidor och inom det parti som styr rovdjurspolitiken, och kan förväntas ange debattonen, har ministerns budskap uppenbarligen inte uppfattats.
Ett inlägg som påtalade problemen med varg och hänvisade till en faktabank bemöttes av kommunalrådet Rickard Malmström, som säger sig dela Miljöpartiets syn på vargfrågan till 100 procent: "vargfakta", pinsamt skitprat! Du är en naturföraktande person som saknar självinsikt och förmåga till kritiskt tänkande i rovdjursfrågor. Mitt i ett massutdöende anser du att vi ska utrota våra rovdjur, du borde skämmas.
Av hans övriga inlägg framgår:
Att MP skall se till att anpassa djurhållningen och jakten till rovdjursförekomst och låta populationerna av rovdjur växa sig starka.
Att det är bara snåla och trångsynta som inte kan erkänna att vargen är en naturlig del av vårt ekosystem.
Att det är ”riktigt snålt” att inte acceptera ett djur bara för att det påverkar hur vi lever våra liv.
Att den som inte anser att vargsläktet dör ut för att Sverige blir vargfritt är en naturhatare som bör bosätta sig i stan och att den attityden ”behöver bekämpas över hela världen, det blåser på takten i massutdöendet”.
Att den som vill begränsa vargstammen bara ser till sitt eget och att björnen får leva bara därför att den är rolig att skjuta på.
Rickard Malmström konstaterar också att det är ”typiskt och uppenbart att det nationella varghatargänget larmats och rycker in här på sidan för att sprida sitt naturförakt”.
MP:s representanter använder förolämpningar i stället för sakargument och tänker ytterligare öka vargproblemen på den svenska landsbygden därför att djur- och växtarter försvinner.
Ännu skymtar inget slut på skyttegravskriget.
Göte Lindgren, Vänge
Svar
Att förespråka utrotning av arter är förfärligt
Min kritik riktar sig uteslutande till de personer som vill utrota varg, lodjur och järv från Sveriges yta och jag ber såklart andra som tagit illa vid sig om ursäkt om de uppfattat det på annat sätt.
Vi är mitt i ett massutdöende av arter och trots detta finns det personer som öppet förespråkar utrotning av varg, lodjur och järv. Björnen klarar sig i dessa kretsar eftersom den utgör ett eftertraktat jaktvilt och manlighetstrofé att hänga på väggen. Att förespråka utrotning av arter är förfärligt och fientligt mot livet på Jorden som vi känner det. Att dessa personer gör sig till talesperson för alla djurägare och landsbygdsbor är dessutom bedrägligt. Vi är mitt i en otäck pandemi, samtidigt så är vi mitt i en klimatkris som bedöms få långt större och långvariga konsekvenser för mänskligheten och allt annat liv på planeten.
Det som också smyger sig på, fast med begränsad uppmärksamhet, är massutdöendet av arter som är alarmerande och förväntas få så långtgående konsekvenser för allt liv på planeten inklusive människan att det är svårt att överskåda, om vi inte sätter stopp för det nu. Människans framfart gör att antalet arter som dör ut har ökat med flera hundra gånger, varje dag, året om, år efter år. Mitt i detta träder de fram, personer som har som mål att utrota varg, lodjur och järv. Det skrämmer mig. Och ja, massutdöendet är globalt, men det sker alltid lokalt och kan bara motverkas genom att agera lokalt, i hela världen.
Det är många som är rädda för djur och känner rädsla när de får höra att det finns stora rovdjur. Denna rädsla ska vi visa respekt även om varken våra stora rovdjur eller andra djur utgör ett reellt hot mot oss människor. Det organiserade rovdjursmotståndet underblåser denna rädsla på ett obefogat sätt och tar dessutom djurägare och landsbygdsbor som gisslan i sin argumentation. Det är ett skamligt och bedrägligt beteende.
Våra rovdjursstammar behöver stärkas för att vara långsiktigt livskraftiga. Världen över kämpas det för att rovdjurspopulationer ska stärkas. Det gäller tiger, lejon, trädleopard, afrikansk vildhund, ja listan kan göras lång och arbetet utförs ofta i tätbefolkade länder med fattiga människor. I Sverige ger staten ger stöd till djurägare för rovdjursstängsel och för förlorade djur. Det är bra, vi ska alla vara med och betala. De rovdjursindivider som ställer till med stora problem bör och får tas bort genom så kallad skyddsjakt. I det perspektivet känns det väldigt snålt och trångsynt att inte kunna erbjuda ett rimligt livsutrymme för varg, lodjur och järv i vårt välmående och glesbefolkade Sverige.
Rickard Malmström, miljöpartist