Jag höll på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag såg artikeln om exploateringen av Österplan i fredagens tidning.
Uppsala ligger sedan många år i bottenskiktet sett till tillgången på grönområden för landets invånare. För varje år minskar ändå stadens gröna ytor ytterligare när snart sagt varje liten obebyggd plätt bebyggs enligt kommunens förtätningsplan, som varit rättesnöre sedan 2006.
Forskning visar entydigt vilken betydelse grönområden har för människors hälsa och välbefinnande. Tillgången på träd är också i dessas egenskap av stadens lungor av central betydelse för rening av den smutsiga stadsluften.
De östra stadsdelarna har redan nu endast tillgång till ett fåtal grönområden till skillnad från de västra. Höganäs har bara två små oaser: Höganäshöjden och den smala, men viktiga trädbevuxna remsan längs järnvägen som utgör Österplan. För Höganäs invånare är dessa områden oumbärliga som rekreationsområden, promenad- och cykelstråk och som gröna lungor i ett bostadsområde omgivet av hård trafik på Väderkvarnsgatan, Råbyleden, St Olofsgatan. Åtskilliga hundägare utnyttjar också grönområdena för promenader flera gånger dagligen. Därmed är områdena också viktiga sociala kontaktytor, inte minst för stadsdelens många seniorer.
Uppsala kommun har, enligt uppgift, sedan tidigare, planer på ett parkeringshus i norra änden av Österplan.
Nu visar det sig att kommunen också planerar att bygga två hus på Österplan vid St Olofsgatan! Österplan är inte enbart viktigt att bevara obebyggt på grund av det gamla tingshuset från 50-talet, utan också på grund av de vackra sekelskifteshusen som vetter mot Österplan och är några av stadsdelens få bevarade. Det är okänsligt att planera ett modernt femvåningshus i denna känsliga miljö. Hur byggherrarna tänker klämma in ett andra hus mot Storgatan samtidigt som man bevarar tingshuset är ett mysterium, då remsan mellan tingshuset och sekelskifteshuset endast är uppskattningsvis 3 meter!