Snälla politiker rädda oss assistenters och våra brukares trygghet. Tänk om inför beslutet om vår framtid nu på måndag.
Min kompis blev uppsagd från sitt helgjobb för några veckor sedan då hennes brukare gick bort. En av min medarbetare är hos kommunen efter att hastigt ha förlorat jobbet hos ett privat företag och vill absolut inte tillbaka till den osäkerheten.
Jag har huslån och två små barn, jag måste veta att jag har en trygg anställning och inkomst för att kunna leva och planera för min framtid.
Ingen på vår arbetsplats vill byta jobb, vi trivs och har sett det här som långsiktiga karriärer. Vi har accepterat att ha lågavlönade jobb då vi trivs och har känt en trygghet i våra kommunala anställningar. Men dom flesta av oss har familjer och behov av stabilitet. Varför ska vi acceptera ett lågavlönat jobb som dessutom har osäkra arbetsvillkor? Vi har ett stort ansvar på oss i att ta hand om dem med störst hjälpbehov och det känns inte rätt att bli så lågt värderade när vi gör ett så viktigt jobb. Det här är inte välgörenhet utan arbete. Och vi måste ta hand om oss själva och känna oss trygga för att orka hjälpa andra.
Sen blir man arg när politiker försöker lägga skuld på oss assistenter om vi inte vill byta till privata arbetsgivare. Vi blir tvingade bort från våra jobb och våra brukare blir tvingade bort från sina assistenter. Inget annat.
Vi väljer inte bort våra brukare vi är bara inte villiga att välja bort oss själva.