Det är bara att hålla med insändarskribenterna Inger Sjöberg 26 jan om Seminarieparken och Niklas Rommel 1 mars om Ekeby. Där framställs Uppsala som staden Annorlunda som bevarar parker genom att bebygga dem och beskriver höga hus som låga för att det på papperet ska stämma med arkitekturpolicyn.
Samma förljugna språk finns i planprogrammet för Eriksberg och Ekebydalen som antogs 2017. Varsam förtätning på hårdgjorda ytor är våldsam skövling av gammal naturskog samt nya höghus på hyreshusens öppna naturgårdar. Berg i dagen (som man skriver att man ska spara) planeras för sprängning och skyddsvärda träd och arter (som man också säger sig vilja bevara) tas bort när en ny stadsdel ska byggas inuti den gamla. Man beskriver att fler ska få bo i det gröna Eriksberg. Men sanningen är att man bygger bort det gröna. Vid jämförelse mellan text och plankarta ser man bluffen. Det är förnedrande för alla. Men politiker pratar glatt vidare om grönt och skönt. Det kallas magiskt tänkande.
Samma mönster följs i Södra staden. Ord som hållbarhet, klimatanpassat, biologisk mångfald, grön stad med mera duggar tätt i skrivningarna utan att stämma med verkligheten som kan avläsas på kartskisserna. Att spårvägen kräver en bro genom det känsliga Årike Fyris hanteras (för säkerhets skull) i separat ärende. Då blir det inte lika tydligt att det tilltänkta världsarvet är hotat.
Att 20 000 nya bostäder är dubbelt så många som i Översiktsplan 2016 (ÖP) verkar kommunen tycka vara i sin ordning trots att Länsstyrelsen påpekar att detta kräver en motivering. Får en fördjupad ÖP vara mer expansiv än den ÖP som den ska fördjupa? De styrande menar att staten kräver detta. Men hade kommunen rätt att skriva under avtal om fyrspår och spårvagn som inte var förenligt med gällande ÖP?
Det är en märklig upplevelse att läsa kommunens planärenden. Det finns fler exempel än de nämnda.Texterna låter bra och stämmer med riktlinjer och policies. Där finns fina mål och vackra visionsbilder och löften om hänsyn till människor, natur och demokrati. Det är som om byggbolagens reklamspråk skrivits in i de kommunala handlingarna.
Men plankartorna visar på en annan verklighet. Där är naturen skövlad, och husen står mycket tätt.
Förstår de styrande inte? Är de själva vilseledda av visionsbilder och nyspråk?