âDet Ă€r högst olyckligt att det har blivit en sĂ„ stor smittspridning dĂ€r âĂ€ldreboendetâ utrycker bitrĂ€dande statsepidemiolog Anders Wallensten.
Media fylls varje dag av de sorgliga siffror som visar antalet döda pĂ„ landets Ă€ldreboenden. âVems Ă€r ansvaret â Ă€r den Ă„terkommande frĂ„gan.
Samma frÄgestÀllning betonas ocksÄ av Solveig Zander (C) i UNT den 5 maj. Egentligen Àr svaret tÀmligen enkelt, efter en personlig erfarenhet jag gjorde, dÄ jag har en nÀra anhörig pÄ ett Àldreboende. Det Àr inte pÄ hygien eller utbildningsförslagen jag syftar, utan pÄ de regler som finns betrÀffande besöksförbudet och som naturligtvis innebÀr mycket sorg och frustration.
Jag vill betona den stora vikten av att vi som anhöriga följer de regler om besöksförbud som rĂ„der; att ej som anhörig sjĂ€lv gĂ„ in pĂ„ de lĂ„sta avdelningarna eller hĂ€mta ut sin anhörige. Oavsett om man gillar eller ogillar det rĂ„dande besöksförbudet, Ă€r det respektlöst mot personalen om man som anhörig ska trotsa och ifrĂ„gasĂ€tta âbesöksregelnâ. Personalen som jobbar och sliter hĂ„rt, ska inte behöva ta emot de anhörigas frustration. Detta Ă€r en frĂ„ga som istĂ€llet i första hand Ă€r verksamhetschefens.
Som nÀra anhörig kan man med tÀmligen enkla medel och lite fantasi Ästadkomma ett möte med sin anhörige, utan att för den skull bryta mot besöksförbudet.
SjÀlv anvÀnde jag mig av den sÄ kallade balkonglösningen, med hjÀlp av familjen och vÀlvillig personal.
Det Àr naturligtvis inte det optimala mötet , men det Àr gratis och smittofritt!