”Det är högst olyckligt att det har blivit en så stor smittspridning där –äldreboendet” utrycker biträdande statsepidemiolog Anders Wallensten.
Media fylls varje dag av de sorgliga siffror som visar antalet döda på landets äldreboenden. ”Vems är ansvaret ” är den återkommande frågan.
Samma frågeställning betonas också av Solveig Zander (C) i UNT den 5 maj. Egentligen är svaret tämligen enkelt, efter en personlig erfarenhet jag gjorde, då jag har en nära anhörig på ett äldreboende. Det är inte på hygien eller utbildningsförslagen jag syftar, utan på de regler som finns beträffande besöksförbudet och som naturligtvis innebär mycket sorg och frustration.
Jag vill betona den stora vikten av att vi som anhöriga följer de regler om besöksförbud som råder; att ej som anhörig själv gå in på de låsta avdelningarna eller hämta ut sin anhörige. Oavsett om man gillar eller ogillar det rådande besöksförbudet, är det respektlöst mot personalen om man som anhörig ska trotsa och ifrågasätta ”besöksregeln”. Personalen som jobbar och sliter hårt, ska inte behöva ta emot de anhörigas frustration. Detta är en fråga som istället i första hand är verksamhetschefens.
Som nära anhörig kan man med tämligen enkla medel och lite fantasi åstadkomma ett möte med sin anhörige, utan att för den skull bryta mot besöksförbudet.
Själv använde jag mig av den så kallade balkonglösningen, med hjälp av familjen och välvillig personal.
Det är naturligtvis inte det optimala mötet , men det är gratis och smittofritt!