Insändare: Så kan du spendera årets fasteperiod

Varför inte samla en kasse med skräp längs promenadvägen efter vintern när snön smält undan? Särskilt lång tid tar det inte att fylla den och så mycket glädje som ges på köpet. 

Uppmuntrande tillrop i form av ”ska jag hjälpa till?”, ”ni gjorde min dag”, ”trevlig helg” eller ”skitbra” möter längs vandringen vid diket. Lite gympaövningar ges på köpet, mycket har blåst in under buskar. Och så mycket finare det är nästa gång vi går där. Rena platser är mindre lockande att slänga skräp på än de som redan ser ut som små sopstationer. Kanske blir det ännu fler som i stället tar med sig sitt eget skräp hem igen eller använder någon av kommunens många soptunnor. Djuren mår bättre. De slipper få i sig fimpar och plast och tuggummin. Till och med vattendragen och haven mår bättre eftersom mycket till slut hamnar just där. 

Lite småäckligt kanske att plocka fimpar och tuggummin, men ändå överkomligt. Det finns ju plasthandskar och plocktänger. Så mycket vackrare det blir när blommor, gräs och buskar inte behöver konkurrera med plast och plåt och glas och kartong i grälla färger. Utmaningen behöver inte vara att alltid och överallt plocka skräp men att åtminstone en gång varje vår fylla en påse och lägga i en sopkorg. En lite mer långtgående variant är att ”adoptera” ett stycke längs den egna promenadslingan och hålla rent just där. Kanske kunde kommunen vid ändarna av ett sådant område sätta upp skyltar med ”skräpfri zon” och upplysning om hur långt det är till närmaste soptunna.

Just nu firar både kristna och muslimer sin fasteperiod, Påskfastan respektive Ramadan. Att fasta kan i vidare mening beskrivas som en övning för själen. Vi är till stor del fångar i ett samhälle av överflöd. Det gäller konsumtionsvaror, möjlighet till rekreation och ”självförverkligande”, resor, sinnesintryck. Ändå tycks vi inte vara det lyckligaste folket på jorden. Mycket få, om någon, kan ställa sig vid sidan om detta mönster. 

Men kanske kan böjandet ner mot marken eller krypandet i buskar få bli ett uttryck för vördnaden inför moder jord, en kärleksförklaring till djuren och en liten solidaritetshandling i förhållande till några av de mest utsatta och föraktade runt om på jorden, de som livnär sig genom att söka igenom sopor. Nästan som en bön om välsignelse för världen.