Sätt stopp för marknadskaoset på järnvägen

Vår samhällsviktiga infrastruktur bör vara samhällsägd och drivas efter behov, skriver Hans Johansson angående att SJ lägger ned Uppsalapendeln.

Avregleringen av tågtrafiken ligger bakom kaoset, anser insändarskribenten.

Avregleringen av tågtrafiken ligger bakom kaoset, anser insändarskribenten.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Insändare2024-09-13 08:20
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

SJ:s Uppsalapendel läggs ned. Arton avgångar per dag försvinner. 40 000 resenärer i veckan drabbas.  SJ förlorar 50 miljoner kronor om året. Enligt SJ:s affärschef Jan Kyrk kräver en trafikering nya tåg, en investering som inte lönar sig enligt honom. Budgeten står fast och trafiken ska drivas på strikt kommersiella villkor. Det regionägda Mälartåg har slagit ut SJ med subventionerade biljettpriser. Konkurrenterna äter upp varandra

Det är detta ideologiska blindspår, påbjuden genom EU-direktiv som är huvudorsak till eländet i tågtrafiken. Med avregleringen  styckades verksamheten upp,  var och en med uppgiften att göra maximal profit på sin bit. Man jagar kostnader och driftarbetet förslummas. Förra året var hälften av all pendeltrafik, Mälartåg och SL inkluderad,  försenad. Det övergripande ansvaret lämnas därhän.

SJ hade en gång hand om nästan hela den spårbundna trafiken, en folkets järnväg. Tågen gick när de skulle. Idag är SJ upplöst i otaliga bolag. Godstrafiken, städningen, datatjänsten, fastigheter, verkstäder, alla har sina egna affärer och trängs med andra tågbolag på järnvägen. SJ har inte längre något trafikpolitiskt ansvar.  Det enda kravet staten har på SJ är avkastning på satsat kapital.

Säkerhet och arbetsmiljö kommer i andra hand. Det vittnar inte minst de anställda om. Det är en naiv tro att konkurrens skulle göra att tågen lättare tar sig fram. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med spår. Att fler aktörer slåss om de få, dåligt underhållna spår som trots allt finns, löser inte problemet.

Storbritannien genomförde en avreglering av järnvägen på 1990-talet. Det slutade inte väl. Efter flera svåra olyckor och dödsfall har staten i dag åter tagit tillbaka skötseln av spåren.

Dags att sätta stopp för marknadskaoset. Vår samhällsviktiga infrastruktur bör vara samhällsägd och drivas efter behov.