Vi har förstått att det nu beslutats för ytterligare omfattande kalhygge i vår bygd i Östhammars kommun. Skogsindustrin håller på att förstöra vår en gång vackra hembygd, med skogar där det fanns massor av bär, mossor, svamp samt hemvist för många av skogens olika däggdjur och fåglar.
Jag vet att skog avverkats i stora mängder förr i tiden, men då fanns inte dessa enorma skogsmaskiner och harvar som förstör precis all undervegetation. Man använde sig förr av mankraft och hästar. Och ja, det finns mer träd nu än för hundra år sedan, men enbart träd kan man inte kalla skog på nästan hundra år, utan plantager som saknar den mångfald av liv som finns i gammelskogarna. Jag känner mig plågsamt medveten om att respekten för allt levande i Sveriges skogar minskat, eftersom virkespriserna är väldigt höga nu och att girigheten sprider ut sig alltmer inom skogsnäringen och samhället i stort.
Så det som många av framtidens svenskar har att se fram mot, är skogar utan variation och höga biologiska värden eller de djur och den fauna vi varit vana vid. Bären och svampar kommer inte tillbaka på väldigt länge. Stigar kommer aldrig tillbaka och små skogstjärnar i skuggan av stora granar är för alltid borta. Jag känner sorg när jag klättrar över kalhyggen med djupa diken i den skog som alltid stått där under min och mina morföräldrars tid. Min mormor, mamma, jag och mina barn kände till varenda stig i skogen med stenar, tuvor i strömdiken och skogstjärnar. Det av allmänningen i vår bygd anlitade stora Skogsbolaget kör sönder skogsbackar med hundratals liljekonvaljer och blåsippor? Det borde visas mycket mer hänsyn och respekt för vår natur. Skogsägarnas natur.
Skogen hjälpte min mormor att dryga ut kassan under andra världskriget. Hon plockade mycket bär och svamp. Att tänka på miljön och hur vi människor påverkar den är en viktig fråga. Jag och många gemene man känner oro. Jag är sorgsen över att mina barnbarn måste åka till naturreservat för att se och känna skogen och dess invånare. Jag tänker också på människor som gillar skogens stillhet och sommarfåglarnas kvittrande. Skogsfåglar som vi varit vana vid har minskat ordentligt. Det häckar kungsfågel, slagugglor och andra fåglar i den skog som nu ska kalhuggas.
Ps. Skogsbolaget hävdar att skogsprodukter ersätter fossila bränslen och räddar klimatet? Men till vilket pris? Naturligtvis måste skogen brukas, men skogsindustrin behöver tänka nytt eller minska kalhyggen om vi vill ha kvar en del av det vi alltid varit vana att kalla skog.