Nu hägrar sommarlovet för Uppsalas skolbarn. Sommarlov som innebär sol, bad och ledighet från allt vad läxor heter. En härlig frihetskänsla. Men inte för alla. För några elever infinner sig i stället en stor oro och rädsla över att bli bortförd, bortgift och inte få träffa sina klasskamrater igen efter sommarlovets slut.
Varje år vid vårterminens slut förs ett antal barn och unga, främst flickor, ut ur Sverige av sina föräldrar eller släktingar för att giftas bort, inte sällan med en betydligt äldre man. Det kan även handla om könsstympning eller så kallade uppfostringsresor för att förhindra att flickorna anpassar sig för mycket till svensk kultur och traditioner och inte håller fast vid hedersnormer.
Att bli bortförd till ett annat land är en kraftig inskränkning av en flickas integritet och rättigheter. Hon fråntas möjligheten till ett självständigt och fritt liv. Barnäktenskap och könsstympning är dessutom ett brott mot svensk lagstiftning, en kräkning av de mänskliga rättigheterna och strider mot FN:s barnkonvention.
Barn- och tvångsäktenskap ger men för livet med starka negativa konsekvenser och leder ofta till isolering, ofrivillig graviditet, våldtäkt, psykisk misshandel samt sexuellt och ekonomiskt utnyttjande.
Utreseförbudet har stärkts men så sent som vid senaste årsskiftet kunde en socialnämndsordförande i en kommun upphäva ett tidigare utreseförbud och en ung flicka föras utomlands av sina föräldrar. Hon är fortfarande försvunnen.
Många kommuner står fortfarande handfallna och har bristande rutiner för att sätta stopp för att barnen blir bortförda, bortgifta eller könsstympade. Så får det inte vara. Kommunerna måste i större utsträckning prioritera att öka kunskapen i skolorna inom detta område. Både elever och skolpersonal måste få mer information kring bortföranden och om vilket stöd som eleven kan få vid en ofrivillig utlandsvistelse.
Att själv få bestämma vem man vill leva med måste vara en självklarhet för alla.