Insändare: Styr ideologin upphandlingen?

RFI är det senaste modeordet inom administrationsområdet. RFI betyder Request For Information (= intresseförfrågan) och kan användas inför en eventuell upphandling eller som en del av en redan beslutad upphandling. Tanken är att man genom en RFI ska få bättre koll på vilka tänkbara privata aktörer som finns och om det finns ett intresse bland dem. Vilka aktörer som finns borde man kanske kunna ta reda på utan en RFI och när det gäller intresset så kan man nog utgå från att det finns bara det går att tjäna pengar för de utförande företagen.

Inom Region Uppsala planeras en RFI för vissa typer av sjukvård som idag utförs på Ackis. Detta har med viss rätt mötts med misstänksamhet från främst politiker på vänsterkanten, som varnar för privatiseringar inom vården. Privatiseringar har nämligen inte alltid varit ett oomtvistat framgångskoncept i Sverige, se tågtrafik, skolor, posthantering, elhantering etc. Regionspolitikerna har försvarat sig med att det är en mycket liten del av hela Ackis verksamhet som berörs, mindre än 1 procent. Om man nu vill frigöra resurser för den övriga vården (till de resterande 99 procenten) så är dock 1 procent inte så mycket att komma med, så det är kanske snarare ett ideologiskt intresse som styr övervägandena, inte omsorgen om kostnadsutvecklingen?

De områden man vill göra en RFI om är litet ”enklare” vårdområden som inte kräver så mycket specialistkunskaper. Snarare är det nog så att det är områden där kostnaderna för att bedriva vård är relativt låga för en utförare. Den vård som är dyr att utföra ska fortsatt ligga kvar på Ackis. Låga kostnader för utföraren är naturligtvis en absolut förutsättning för att privata aktörer ska vara intresserade, de måste ju nämligen generera vinster till ägarna, som sällan eller aldrig är några mecenater.

Om man nu tror på den här idén att privata aktörer kan utföra vården både bättre och billigare än Ackis egna anställda, ja då borde man kanske ta ett litet större grepp än motsvarande 1 procent? Det verkar litet ologiskt....

Lars Ullgren, Uppsala