Det finns inte en möjlighet till pensionsspara, åka utomlands eller ha någon sorts guldkant på tillvaron. Hyresavgiften slukar halva hyran, till det tillkommer vattenavgift, elräkningen och bredband. Csn ska ha sin del varje månad, mobilräkning för dig och barnen. Hemförsäkringen måste du ha och vi ska inte ens prata om de skenade matpriserna.
Barnen har rätt att få gå på aktiviteter vilket också kostar. Bilen är en lyx, men som tur är har min mamma tagit på sig att betala allt var det nu innebär. Bensinen, vars pris är utom kontroll, betalar jag själv, och gör att du måste tänka dig för innan du ska ut och åka.
Till slut hamnar man med ungefär 1 600 kronor kvar i plånboken som ska täcka eventuella nöjen eller kläder till dig själv och barnen.
Tänk att man trodde att en universitetsutbildning på fyra år skulle ge barnen och mig en möjlighet att åka utomlands eller unna oss något extra i tillvaron så som andra familjer verka kunna. Eller är det där alla nya kronofogdenärenden kommer ifrån? Vanliga, hårt arbetande människor som måste ta dyra lån för att unna sig något extra i livet, då de bara har råd att gå runt.
När jag sedan får höra om människor, framförallt kvinnor som inte kan lämna sin partner av ekonomiska skäl, börjar jag bli fundersam och förbannad på riktigt. Att vara beroende av sin partner för försörjning! Trodde inte detta ens skulle kunna komma på tal i Sverige år 2023. Att vi har backat och samhället överlag blivit sämre märks, men vart tar våra surt förvärvade skattepengar vägen?
Inte till sjukvården och skolan iallafall.
Glömde jag nämna det? Jag arbetar som grundskollärare. Smått frustrerad, lärare och medborgare.