Jag fick ett slag i magen i måndags när min röda cykel var borta. Min fina femtioårspresent! Kanske 70 år gammal med djupröd färg och rundad ram.
Hela dagen ägnades åt teorier om vem som tagit den och varför. Stor vånda inför risken att brottsligheten nått vägs ände, där jag bor. Polisanmälan, FB-efterlysningar.
Till min förvåning kom två personer körande in på gården under kvällen, en ung och en gammal. Den yngre berättade att hon och en kompis stulit den och cyklat in till stan 18 km bort. Mitt i natten i sex minusgrader, ishala vägar och med varandra som tyngd på pakethållaren. Omöjligt att förstå hur det var möjligt.
Nu såg den äldre besökaren till att den yngre bad om ursäkt. Den röda cykeln, som legat slängd på Drottninggatan, transporterades tillbaka. Otroligt nog felfri.
Slutet gott, allting gott. Jag kunde återta min naiva syn på verkligheten. Och det var nog bäst av allt.