På 1980-talet stred moster för att min kusin, född på nyår, skulle få börja skolan senare. Jag trodde det var mer flexibelt/individanpassat 2021. Vår son är född i december, jag ansökte om uppskjuten skolplikt, men nekades. Endast utvecklingsstörning, funktionsnedsättning eller sjukdom är giltiga skäl. ”Det är en rättighet för det enskilda barnet att få tillgång till förskoleklass vid sex års ålder” skriver utbildningsförvaltningen.
Formuleringen får mig att känna att jag försöker beröva mitt barn något fastän det är tvärtom. Slippa stora barngrupper, paddor/datorer, korta rasttider, sitta still och mindre tid för den fria leken som förskolan erbjuder. Kanske nyfikenheten att lära sig läsa/skriva skulle hinna väckas? Han skulle då vara sex år medan kommunen nu tvingar iväg honom vid fem och ett halvt år. Förskolan och BVC motsätter sig inte, det finns fördelar att börja med kompisarna födda 2017.
Jag har ett äldre barn också, och har fått höra under hela låg- och mellanstadiet att hen borde börjat skolan senare. När hen börjat var det svårt att gå om för självkänslan. I årskurs fem fick mitt barn diagnosen ADD och språkstörning. Vid skolbyte kunde hen gå om årskurs sex och fick äntligen hamna rätt. Det behöver inte bli lika med min yngre son, men hade velat få möjligheten att ge honom fler förutsättningar att lyckas i skolan, känna det lustfyllt, inte jobbigt.
Även mamma fick höra att min bror borde börjat skolan senare. Kanske hade skolan ändå varit tuff för honom, kanske lite mindre tuff? Har tre veckor att överklaga ska jag framhäva sonens svårigheter att avsluta aktiviteter? Berätta hur arg han kan bli? Dokumentera hans ”jobbiga” egenskaper och få läkare att bedöma att han har funktionsnedsättning? Det vill jag inte göra, han är bara fyra år, snart fem, hans svårigheter i vardagen kan bero på omognad och utveckling, inte ADHD, Asperger eller whatever. Kanske var det inte fel med 50-talets skolmognadstester?
Forskning visar att barn födda i december löper dubbelt så stor risk för diagnosen inlärningsstörning, som barn födda i januari. Dessutom större risk för mobbning, ADHD-diagnos, medicinering och andra psykiatriska störningar. De remitteras till specialsjukvården på lättare grunder. Jag förstår föräldrars frustration när skolan inte fungerar. Kanske måste man söka hjälp och få diagnoser för att barnet ska få hjälp? Som nu när Utbildningsförvaltningen kräver såna dokument av oss för uppskjuten skolgång.
Jag gissar att skolpengen väger tungt, kommunen får ju mer pengar för barn i skolan än barn i förskolan. Själv känner jag mig överkörd av tåget, det värker i mammahjärtat att inte kunna göra det som jag känner vore bäst för mitt barn. Men makten har sagt sitt - jag ska minsann inte tro att jag känner mitt barn bäst.