Mellan gamla Fysikums rosafärgade tornbyggnad och det vita huset längs Villavägen ligger en kvarnsten i gräsmattan. Mången har nog undrat varför och vi som vet och minns blir allt färre. Naturvetenskapen har sedan länge lämnat området.
På denna plats invigdes 1962 ett fristående fysiklaboratorium och kvarnstenen utgjorde en porlande vattenkonst vid en uteplats invid byggnaden. Beställare var professor Kai Siegbahn. Den känsliga mätutrustningen krävde en omgivning utan magnetiska material och med det byggkravet uppförde byggmästare Anders Diös byggnaden som en donation till universitetet. Laboratoriet fick bära byggmästarens namn. Den forskningsgrupp där jag ingick fick namnet "Diös järnfria". Huset kallades ibland för "macken" på grund av sitt utseende. Från undervåningen fanns förbindelse med fysikums huvudbyggnad via en underjordisk gångtunnel. Detta var ett av Kai Siegbahns laboratorier för elektronspektroskopi och bidrog till hans nobelpris i fysik i början av åttiotalet.
Jag är tacksam över att kvarnstenen finns kvar, men samtidigt vemodig över dess anonymitet. Den är en del av Uppsalas vetenskapshistoria. Jag skulle gärna se en informationsskylt där.