Uppsalatrafiken ett haveri – kommer problemet att lösas?

Flera järnvägsövergångar mitt i staden, en våg av rödljus och avsaknad av ringleder. Dessutom behöver jag trumma ratt i 30 minuter på en före detta Europaväg som passerar utkanten av Uppsala. Det skriver insändarskribenten Håkan Hammarberg som upprörs av trafikproblemen i Uppsala.

Korsning med järnvägen vid Vimpelgatan, en av flera övergångar som borde lösas på annat sätt enligt insändarskribenten.

Korsning med järnvägen vid Vimpelgatan, en av flera övergångar som borde lösas på annat sätt enligt insändarskribenten.

Foto: Julia Koch

Insändare2025-06-07 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag kom till Uppsala 1993, från en mindre stad inte långt härifrån, slogs jag omgående av att staden, trots att den var Sveriges fjärde största till invånarantalet, kändes som Sveriges största bonnhåla när det gäller trafiken. Framkomligheten var redan då påtagligt dålig med till exempel järnvägsövergångar med bommar på flera ställen i stan med köer á la Grönköping. År 2007 engagerade jag mig för en förbättrad trafikmiljö och ökad framkomlighet med en webbsida, uppsalatrafikensuger.nu, vilket UNT uppmärksammade i en artikel.

Idag är Uppsala en formidabel katastrof när det gäller framkomlighet och stillastående trafik. Tycho Hedéns väg i morgon- och kvällsrusning är igentäppt hela vägen med stillastående eller långsam trafik med en konstant ”röd våg” på trafiksignalerna. Alternativa vägar in och ut ur Boländerna är inte att tänka på, likadant där. Lyckas man ta sig ner till stan via Stationsgatan är det anarki på Kungsgatan. Väderkvarnsgatan avstängd och uppgrävd under evinnerlig tid.

Allt detta bidrar till en mycket dålig trafikmiljö och även ”utsläpp” av CO2, vilket borde vara bekymrande för de som tycker att det är en viktig fråga. Uppenbarligen gör inte de trafikansvariga inom kommunen det i alla fall – trots kommunens engagemang i Agenda 2030, Klimatprotokoll och annat. Själv är jag mest irriterad över att man skall behöva trumma ratt och avsätta en dryg halvtimme för att ta sig igenom ytterkanten av staden på en före detta Europaväg.

Staden förtätats oavbrutet med nya bostäder men att folk som flyttar in till stadskärnan har en bil har man förmodligen ”inte tänkt på”. Nu råkar jag veta att det har man visst tänkt på, i allra högsta grad. Jag vet att på möten som dessa trafikansvariga har benämns en bilresa konsekvent för ”en oönskad resa”. Så det är inte så konstigt att breda vägar smalnas av, vägbulor installeras så busschaufförer får ryggproblem, när en ny bro byggs så man börjar tro på ökad framkomlighet då stänger man den man redan har, Många fler exempel finns. Allt detta kallar jag defensiva åtgärder för att tvinga bort biltrafiken och ut ur staden.

Var är ringlederna? Var är lösningarna som skapar trafik som flyter? Offensiva lösningar för en effektiv och mer miljövänlig biltrafik? Politikerna och tjänstemännen vill inte ta fram de, målet är att utplåna bilismen och göra trafikmiljön oframkomlig och tvinga folk ”in i bussen eller ta cykeln”.