Jag såg på universitetssjukhusets anslagstavla en information avsedd för missnöjda patienter. Eftersom jag inte sett någonting motsvarande för nöjda patienter chansar jag och skriver här!
Universitetssjukhuset var det första "stora" i Uppsala jag bekantade mig riktigt ordentligt med. Som intagen för lunginflammation på grund av legionella under en vecka i februari, samt för klaffbyte och bypass i maj har jag hunnit bekanta mig med ett flertal avdelningar. Jag har också "säng-kärrats" omkring hundratals meter i de oändliga korridorerna i sjukhusbyggnader som aldrig verkar ta slut. Nivåskillnaderna gör att det, trots numrering, inte är helt klart ens för en erfaren seglare och navigatör att bestämma vilken den troliga riktiga riktningen ska vara. I ett skede slog mig faktiskt tanken: Hittar verkligen alla ut från huset som går in där?
Till sist några ord om personalen på sjukhuset. Jag har aldrig tidigare känt mig så trygg, omhändertagen och välbehandlad som under den halva månad jag totalt varit intagen där!
Personalen har – trots ofta uppenbar stor tyngd av arbetsmängden – tid för ett leende och några vänliga uppmuntrande ord. De få negativa uttalanden och ord som nått mina öron har varit av patienter som saknat baskunskaper i hemuppfostran och artighet. Positiviteten hos personalen har, som jag upplever det, genomsyrat allt och alla – från lokalvårdare och duschhjälp till röntgensköterskor och Thorax-kirurger. Jag vill inte heller låta bli att nämna anestesi-läkarna och skötarna – detta trots att jag faktiskt sov för det mesta i deras närvaro.
Jag tycker att min vård har varit yrkeskunnig, vänlig och inspirerande. Personalen var utan undantag sådan att, i fall det varit ett annat ställe, skulle jag med glädje säga: Hoppas vi ses igen!
Jag tackar så mycket för omvårdnaden och de nyvunna dagarna i mitt liv och lovar ta hand om dagarna på bästa sätt!