I samband med höstlovet begav jag mig tillsammans med min son upp till Västerbotten för att hyra in oss i ett gömsle och ta del av den härliga spänningen att få komma en del djur nära. Vi ville se om vi också kunde fånga några på bild. Jag hade varit här förut och visste hur fint det kan vara att ta del av den tidiga gryningen med korpens klonkande läten och svischande vingslag.
Jag ville nu att min som också skulle få uppleva naturen och de nära ögonblicken med örnar, kråkfåglar, hackspettar mm. Har vi tur kanske vi också får se en räv. Och visst hade vi tur. Det hade varit varmt veckorna innan men de tidiga mornar vi gick ut till gömslet var det riktigt kallt. Termometern visade på -13 och -18 grader. Bra, då kanske fåglarna kommer fram till fågelmatningen.
Och tänka sig, där kom ju även en räv. Den strosar lite förstrött, stannar upp, lyssnar och blickar ut över myren. Vilken tur vi har! Och vi lyckas även fånga den på bild. Här hemma i Uppsala är det inte så ofta man får syn på en räv. Om de finns här verkar de mycket skygga.
Och inte undra på det. Jag läser i lördagens tidning en artikel skriven av Maria Hedenlund om olika vilda djur som fällts genom jakt i länet den senaste jaktsäsongen. Jag läser att enligt uppgifter från Jägareförbundet har det, bara i Uppsala län, fällts hela 1560 rödrävar. Alltså bara i Uppsala län och bara under den senaste säsongen. Är det verkligen möjligt? Kan det verkligen stämma, tänker jag. Och överhuvudtaget varför ska man skjuta räv?
Nog förstår jag att det har med skinn och jaktlust att göra, men jag är ändå glad för den räv vi fick se där den tidiga morgonen då den blickade ut över myren och att vi endast sköt den med vår kamera, innan den sprang vidare bort mot skogen. Och tänk, nästa person som sitter här i gömslet kanske också har tur att då få se räven komma lufsande över myren.
Det borde räcka att skjuta rävarna med kameran, skriver Jonas Falck