För en tid sedan fick jag ett sms som inleddes med frågan ”Vill du tjäna 200 000 kronor på en månad?”. Jag skulle just klicka bort det som ett bedrägeriförsök, när jag såg fortsättningen. Det kom från ett bemanningsföretag, och det som krävdes av mig var att jag skulle vara specialist i allmänmedicin. Företaget erbjöd alltså en fantasilön för arbete som hyrläkare. Eftersom jag inte är allmänläkare inser man att erbjudandet skickades ut mycket brett – till alla läkare?
Hur har vi hamnat här? Hur har politikerna kunnat låta denna ”marknad” växa fram, där bemanningsföretag kan ”rekrytera” helt oseriöst med erbjudanden om skyhöga ersättningar som de låtsas att det är de själva som betalar, när pengarna i själva verket är allas våra skattepengar? De flesta hyrläkarlöner är inte så vansinniga som det här exemplet, men tillräckligt höga för att dränera sjukvården på stora summor. Företagen är ju också rentav skyldiga enligt aktiebolagsrätten att sträva efter största möjliga vinst. Den vinsten kommer också från skattebetalarnas pengar.
Är det inte ironiskt: det finns en lag som tvingar bolagen att göra vinst men ingen som tvingar dem att uppträda med samhällsnytta. Som Martha Gessen formulerat det: ”Det finns absolut ingen anledning att tro att ett vinstdrivande företag skulle vara intresserat av det allmännas bästa”. Den som tycker att den formuleringen är för hård borde kunna hålla med om att det inte finns anledning att tro att företagen skulle sätta samhällsnyttan före största möjliga vinst.
Varför finns över huvud taget bemanningsföretagen i sjukvården? Varför har inte sjukvårdshuvudmännen själva möjlighet att rekrytera personal med hjälp av tillfälliga löneförstärkningar eller annat för att lösa akuta brister? Och om bemanningsföretagen måste finnas, varför regleras inte deras verksamhet effektivt? Det är ju en länge känd sanning att när möjligheten att göra vinst på det allmännas resurser finns så kommer detta att utnyttjas på alla lagliga och givetvis också en del olagliga sätt, och att kombinationen privat vinst och skattepengar är starkt kostnadsdrivande.
Det är som att politikerna lever i en fantasivärld där alla uppträder samhällsnyttigt, där inga avarter förekommer och marknadsmekanismerna ställer allt tillrätta. Det är inte så det ser ut: företagen är skyldiga att göra så stor vinst som möjligt, och får inte sätta samhällsnyttan före vinsten. Därför bör de hållas borta från viktiga samhällsfunktioner och deras agerande regleras effektivt där de finns.