Nu bor jag inte längre i Uppsala och det är jag glad för.
Efter 10 år i Malmö känns Uppsala som en stor småstad till skillnad från Malmö som är en liten storstad. Och så kommer det att förbli.
Efter att ha skrivit ett antal insändare i UNT om Uppsalas träd, grönytor och okänsliga förtätning stod vi inför en husbygge på 8 våningar framför vår dåvarande bostad i centrala staden. Det jag upplevde i Uppsala var ointresse och bristande respekt för äldres behov, kultur och stadens historia.
Man ser inte eller vill inte se, de värden som finns i Uppsala och man lyssnade inte på kommuninvånarna. Tanken på att bli äldre i Uppsala med ett avstängt centrum med brist på grönytor och stora träd, innehållande allt mindre med butiker, bra mataffärer och restauranger avgjorde saken. En stad med bara hus är inte en stad, så vi flyttade.
Vi flyttade till öppna gröna ytor, odlingsmark, skog, promenadstråk, närhet till Florarna och kulturhistoria. Om vi vill ha storstadspuls kan vi ta oss till Stockholm eller Malmö. En lång weekend fyller behoven. Nu har vi också närheten till Gävle som känns intressant. Där vi bor idag finns känsla för sin bygd och vilja att vårda och utveckla den.
Nya insändare om träd och protester mot byggnation fyller UNT. Men lyssnar politikerna? Eventuellt är kommunledningen något bekymrade om sin möjlighet till omval för kommunikatörerna verkar jobba för högtryck för att hjälpa till med artiklar i UNT. Signalpolitik kallar jag det. Om Uppsala haft en bra stadsarkitekt som värnat historien och Uppsala som stad så hade det sett annorlunda ut. Manhattan är inte en bra förebild. Inte heller Gamla stan, trots sin historiska miljö.
Sa jag att jag äger tomten mittemot mitt hus så där kan ingen bygga? Nu ser jag stjärnorna och månens gång, det finns träd, bra luft, gott vatten och det är tyst.