I en insändare den 26 januari tar Inger Sjöberg, Uppsala Pensionärsföreningars Samarbetsråd, upp några exempel på detaljplanering där Uppsala framstår som kommunen Annorlunda, till exempel i kvarteret Seminariet där det enligt kommunen säkerställs att en stor park bevaras genom att parken bebyggs.
Ett annat exempel är kvarteret Hindsgavl i Ekeby, där språkbruket används försåtligt av byggherren och kommunen för att motivera att mitt i ett låghusområde klämma in ett stort och kompakt höghus i form av en u-formad byggnad på 5 våningar åt två håll och 4 våningar åt ett håll. Den föreslagna byggnaden kommer att försämra boendemiljön för de närboende och vara ett flagrant brott mot den planering som styrt utbyggnaden av Ekeby sedan början av 80-talet. Förutom att de låga grannhusen hamnar i sol- och ljusskugga, så strider förslaget mot kommunens arkitekturpolicy där det bl a anges att ny arkitektur ska möta befintlig bebyggelse med ett medvetet förhållningssätt och att den befintliga miljön ska utgöra bas för de tillägg som görs.
Plan- och byggnadsnämndens anger i sitt planuppdrag att "föreslagen utveckling tar hänsyn till platsens och omgivningens arkitektur, struktur och rörelsemönster". På byggherrens hemsida framhålls att "den nya bebyggelsen ska anpassas efter områdets befintliga arkitektur och struktur." Trots det gör man tvärtom, planerar för höga hus.
I stället för att tillåta en ny bebyggelse som även i verkligheten är anpassad till Ekebys arkitektur, så tar kommunen till ett språkbruk som ger associationer till staden Annorlunda där höga hus är låga och är anpassade till varandra.