Visst är det märkligt hur tonfallet ändrats så märkbart från att vi för två år sedan välkomnade alla som flydde från krig och förtryck till att det inte gäller längre.
Visst är det märkligt att det inte längre är farligt i Afghanistan. Trots att fler ungdomar hellre begår självmord än åker tillbaks, att rapporter om våld och attentat regelbundet kommer oss till del, visst är det märkligt att det inte är sant längre.
Och visst är det märkligt att de ensamkommande barnen inte heller talar sanning nuförtiden. Eftersom vi inte kan lita på dem genomförs åldersbedömningar. Dessa anses inte rättssäkra men ändå tycker vi att det är ett utmärkt verktyg för att skriva upp barnen i ålder så att vi kan skicka tillbaks dem. Då behöver vi ju inte följa barnkonventionen.
Det är också märkligt att vi inte vet hur mycket det kostar. Är det flera milliarder eller tjänar vi på det? För dyrt är det hur som helst. Men visst är det märkligt att vi har råd att ta emot dem och utbilda dem i två–tre år för att sedan skicka tillbaka dem efter att de brutits ner av många års väntan. Visst är det märkligt att pensionärerna måste jobba flera år längre, samtidigt som vi skickar tillbaks tusentals ungdomar till misär och trolig död, ungdomar som, hur vi än räknar, kostar mindre att utbilda än en svensk ungdom.
Visst är det märkligt att vi i Sverige som är bäst på så mycket och är stolta över att bo här, vi som är så ärliga och rättvisa och tror på mänskliga rättigheter inte pratar om sånt över huvud taget när det gäller människor som inte är svenskar. Visst är det märkligt – eller är det bara skrämmande?