Bygg på djupet i stället för höjden

Varför byggs det så låga hus i nya områden som Lindbacken, när det förtätas så kraftigt på andra ställen, skriver Ola Karlsson.

Varför byggs det så låga hus i nya områden som Lindbacken, när det förtätas så kraftigt på andra ställen, skriver Ola Karlsson.

Foto: Niklas Skeri/Arkiv

Insändare2019-10-18 06:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hur kommer det sig att det ska byggas tätt inne i Uppsala på all möjlig mark med mycket protesterande som följd (t.ex. UNT 6/10-19, A8)? Samtidigt byggs helt nya områden så som Lindbacken ganska oemotsagt (t.ex. UNT 14/7-17, Bostad) med låga hus fast det lätt skulle kunna rymmas flera gånger flera personer på samma yta. På ett ställe överutnyttjas marken, på ett annat underutnyttjas den.
När har staden växt klart? Få delar har byggs med tanke på att den ska växa vidare. Detta leder till bland annat trafikproblem och försämrar miljön för de som redan är bosatta i Uppsala.
 

Bryt det gamla mönstret, tänk i nya banor. Bygger man likt en konservburk nertryckt i marken så kan man längs mantelytan ha hundratals meter höga hus. I många av dagens innergårdar går det inte att veta om man befinner sig på markytan eller nere i ett hål. Känslan att vara instängd eller inte beror på hur brett det är i förhållande till höjden. Behovet av fordon för transport minskas radikalt. Med ett kupollock på burken kan ett mycket energieffektivt boende skapas och möjlighet till en fin evigt sommarlik parkmiljö finns i burkens botten. Hela Uppsala skulle kunna få plats på 4-5 kvadratkilomter.
 

Den stora nackdelen är att det är mycket berg att spränga bort, men i gengäld kan man göra saker med stenmassorna. Bergtäkter kan stängas, bygg ett berg eller exportera sten till Nederländernas skyddsvallar. Och allt ligger inom ramarna för dagens teknik.