Insändare Den 16 augusti skrev UNT om en förfärlig stank som spred sig i Uppsala. Orsaken var att Ragn-Sells spred avloppsslam på åkrarna vid Hågaby. Tyvärr är det endast när lukten blir besvärande som fenomenet får någon uppmärksamhet. Annars sker denna snuskiga verksamhet ganska obemärkt. I själva verket är lukten ett försumbart problem i jämförelse med de allvarliga konsekvenser för miljö, djur och människor som denna hantering medför.

Regeringen beslöt i juli 2018 att slamspridning ska förbjudas och att återföring av fosfor till åkermarken ska ske på ett giftfritt och säkert sätt, vilket inte är fallet med slamgödsling. En utredning tillsattes för att klargöra detaljerna i hur beslutet skulle genomföras. Utredningen skulle presenteras i september i år men datumet har nu olyckligtvis flyttats fram till januari 2020.

Istället för att starta den nödvändiga omställningen passar nu reningsverken på att dumpa sina avfallslager på åkrarna. Ekonomiskt pressade lantbrukare tar emot slammet mot betalning och medverkar därmed till förgiftningen av vår värdefulla åkerjord. Det finns flera lovande metoder att destruera slammet och återvinna näringsämnena på ett säkert sätt, men de har hittills hållits tillbaka av den billiga och lättvindiga metoden att breda ut det på åkerjorden.

Slammet innehåller en mängd giftiga ämnen men endast ett fåtal mäts och regleras med gränsvärden. Nya ämnen tillkommer ständigt. Förutom tungmetaller som kadmium innhåller slam hormonstörande och cancerogena ämnen från kemikalier, mediciner, penicillin, hormoner, flamskyddsmedel, ytbehandlingar etc. Ett högaktuellt ämne är mikroplast, där konstgräs, näst efter asfalt och däcksrester, visat sig vara den största källan till mikroplasterna i havet. Plastpartiklar från fotbollsplaner följer med dagvattnet till reningsverken där 10-20 procent läcker ut i havet och blir ett jätteproblem. Resten, många gånger mer, fångas upp av reningsverken i slammet! Vad som händer när det läggs ut på markerna är outforskat. Både användningen av konstgräs och spridningen av slam på åkerjorden fortgår ostört.

Åkermarken med dess biologiska liv är jämte rent vatten den viktigaste resursen som måste skyddas när klimatförändringarna begränsar möjligheten att försörja den växande befolkningen med livsmedel i framtiden.

Det är hög tid att våra politiker tar slamfrågan på allvar och sätter ner foten! Tunga organisationer som Naturskyddsföreningen, Läkare för miljön och Ingenjörer för Miljön har länge krävt ett slamstopp.