Insändare I Sverige råder religionsfrihet där Svenska Kyrkan står som garant. Dawa-stiftelsen står inte för religionsfrihet - med den ideologi och den kultur den bygger på. Detta är en avgörande skillnad.

I Sverige och det svenska samhället finns en gemensam värdegrund, plattform, som formaliserats i demokratisk ordning genom lagstiftning. Denna värdegrund behöver människor som av en eller annan anledning kommer till Sverige - följa, även om det tar tid att tillägna sig denna demokratiska värdegrund.

Den har en positiv människosyn - där alla människor, pojkar och flickor, kvinnor och män är lika mycket värda  - och värdefulla. För att använda en religiös term –  Det är Gud som bestämmer att man skall födas som pojke eller flicka. Det är inte föräldrar eller en kultur som bestämmer värdet eller värdefullheten. Vi kan kalla den 50/50-principen.

I vissa kulturer har man ingen 50/50-princip i botten för sin ideologi utan kulturella och ideologiska tankegångar som inte passar ihop med de grundvärderingar som finns i Sverige. Då får man som invandrare anpassa sig till dessa svenska grundvärderingar och synsätt som gäller i det svenska samhället.

Dawa-stiftelsen har en värdegrund som inte passar ihop  med svenska grundvärderingar och synen på människan - pojke och flicka, man och kvinna - att alla är lika mycket värda. Därför behöver en anpassning ske till den svenska värdegrunden. Något parallellt samhälle skall inte behöva existera. Det räcker med en värdegrund där alla människor är lika mycket värda, byggd på demokratiska grundläggande principer.

Jag har själv studerat islam vid Selly Oak Colleges/Birminghams Universitet i England med topputbildade professorer i både religion och kultur och religionsdialog. Jag vet vad jag talar om.

Dessutom har jag arbetat många år i Tanzania. Cirka 35 procent av befolkningen räknar sig som gudstroende muslim. I Tanzania lever kristna och muslimer i fred med varandra, sida vid sida. 

Man lever med en gemensam samhällsplattform som fungerar som också fungerar i vardagen.

Pojkar och flickor går i skolan tillsammans. Här gäller ömsesidig respekt och religionsfrihet. Äktenskapsåldern är 18 år för både unga kvinnor och män. Inga barnäktenskap tillåts. Ett lite ovanligt argument som både kristna och muslimer är överens om är att alla pojkar och flickor skall få möjlighet att ta examen i en secondary school - innan de skall ha möjlighet att gifta sig.

Dawa-stiftelsens grundsyn, bakgrund och kultur fyller inte dessa grundläggande kriterier när det gäller deras människosyn på flickor och pojkar, män och kvinnor.

Tanzania är ett bra exempel hur kristna och muslimer - med ömsesidig respekt - har en gemensam plattform - som formaliserats i demokratisk ordning genom lagstiftning.

Vi har en gemensam värdegrund i det svenska samhället. Det gäller för alla att acceptera detta.