Insändare Nu har biljettsystemet Movingo varit i drift några dagar. Med Movingo får man resa på utvalda SJ-avgångar samt med SL och UL. Samtidigt har man tagit bort de vanliga 30-dagars korten i andra klass. För de som utnyttjar SL och UL har detta säkert inneburit förbättringar då de får en helhetslösning. För oss andra, och vi är många, som inte utnyttjar SL eller UL har movingo enbart inneburit drastiska försämringar i form av färre avgångar och högre priser. Jag tar mig själv som exempel. Jag pendlar till Flemingsberg men samma gäller för många andra, även de som bara pendlar till Stockholms central. För mig har Movingo inneburit att jag inte får åka på 3 av de 4 tåg jag brukar åka med samtidigt som priset har gått upp från 2070 till 2400 kr.

Enligt UNT den 29/6 i år ville SJ fortsätta sälja 30-dagarskort men fick mothugg av Bertil Kinnunen (S), som tyckte att detta skulle vara förödande för Movingos kalkyler och ”som om ett försäkringsbolag erbjöd rätt att teckna brandförsäkring efter att huset brunnit ner”. Dagen efter skriver UNT att Jan Kyrk, Sjs affärschef, inte tror att det blir några problem att fortsätta sälja vanliga 30-dagarskort, att Movingo inte är optimal för alla resenärer och att det därför är befogat att fortsätta sälja 30-dagarsbiljetter. Sammanfattningsvis kan man alltså säga att SJ ville fortsätta sälja sina 30-dagarskort men inte fick för politikerna.

Frågan måste alltså bollas vidare till Bertil Kinnunen. Varför får inte de som vill fortsätta att köpa enbart SJ:s 30-dagarskort i andra klass? Om du tror att detta skulle vara förödande för Movingos kalkyler så måste det ju innebära att du tror att ett stort antal resenärer inte vill ha Movingo utan skulle föredra den vanliga 30-dagarsbiljetten? Varför ska dessa resenärer i så fall tvingas in i en biljettlösning som de inte vill ha?