Erbjud rökavvänjning åt fler kol-patienter

Rökavvänjning är den viktigaste åtgärden mot kol, skriver Nils Olov Ersson.

Rökavvänjning är den viktigaste åtgärden mot kol, skriver Nils Olov Ersson.

Foto: isabell Höjman/TT

Insändare2019-11-15 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 20 november är världs-kol-dagen.  Riksförbundet HjärtLung (som Uppsala HjärtLung förening tillhör) har då en kampanj för de som lever med kol (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). Kol är en av våra vanligaste folksjukdomar. Bara i Uppsala lever minst 5 procent, 10 000 personer, med sjukdomen, bara var femte av dem är dock medvetna om att de har kol. 
Att leva med kol innebär ett liv med andningssvårigheter, infektioner samt andnöd redan vid liten ansträngning, vilket starkt påverkar livskvaliteten! I en undersökning av Riksförbundet HjärtLungs medlemmar som har kol, uttryckte hälften att det är ett stort problem att kol begränsar vardagslivet. Lika många anser att kunnigheten om kol är mycket låg i vårt samhälle.
 

Andningssvårigheterna kan leda till perioder när sjukdomen förvärras så mycket att det leder till ett akut sjukhusbesök. I Uppsala dör varje år minst 50 personer på grund av kol, det är nästan tio gånger fler än i trafiken. 
Att leva med kol innebär förutom medicinska besvär även sociala begränsningar. Den vanligaste anledningen till kol, men inte den enda, är rökning. En betydande andel människor med kol har aldrig rökt i hela sitt liv. Många känner skam och klandrar sig själva och lider därför hellre i tystnad än söker hjälp. 
 

Enligt kvalitetsregistret Luftvägsregistret röker fortfarande nära 40 procent av de som har diagnosen kol. Sjukvården ger alltför sällan hjälp till rökavvänjning (enligt Socialstyrelsens senaste utvärdering av kol-vården)  –  detta trots att det är den viktigaste åtgärden i behandlingen. Det måste förändras! Samtidigt måste stigmat kring kol bort. De som har kol ska känna att de kan få den hjälp de behöver.
 

Uppsala HjärtLung är en patientförening och vi vill vara en del av lösningen och inge hopp. Att möta andra i samma situation är ett stort stöd. Kol kan inte botas, men det är möjligt att bromsa utvecklingen och få leva ett bättre liv med fysisk aktivitet (så långt orken räcker) och viktigast: att sluta röka (om det inte redan är gjort)!