EU-valet är nästan här. Riksdags-, landstings- och kommunalval kommer hack i häl. Frågan är vilken riktning Sverige kommer att ha när nyåret ringer in. Kommer klockorna att ringa för medmänsklighet, solidaritet och öppenhet eller kommer de att proklamera självupptagenhet och främlingsfientlighet?
Många är missnöjda med ”situationen” i Sverige i dag. Den ekonomiska krisen har lämnat sina spår. Även Sverige – välfärdens ljuspelare – påverkades. I bland vill man tro att vi är immuna mot världens problem: krig, fattigdom och nöd.
Men det är bara att vrida tillbaka tiden 100 år och vi hamnar i ett Sverige präglat av misär. En fjärde-del av befolkningen flydde landet.
Tänk om de hade blivit bemötta av främlingsfientlighet. Att det var någon amerikansk politiker som förespråkade ”USA för amerikaner”.
Några kanske tycker att jag gör en felaktig jämförelse. Amerikaner består av människor från världens alla hörn medan Sverige har varit ett etniskt homogent land fram tills 1980-talet, då vi blev ”multikulturella”. Detta är en lögn sponsrad av nationalismen.
Det ”svenska folket” består av otaliga blandningar av finnar, holländare, fransmän, romer, tyskar, judar, och skottar. Att svenskar historiskt sett har varit ett etniskt homogent folk är inget mer än en konstruktion byggd på maktideologi.
Ytterligare en fundering: ”Européer är nästan som svenskar medan icke-européer och muslimer hotar vår kultur och vårt levnadssätt.” Vi går tillbaka några årtionden. Då var det finnarna som hotade vår kultur och som tog våra jobb.
Med detta vill jag visa att ”främlingen” tar sig olika former under historiens gång. Förr var det judar, tattare och finnar. I dag är det muslimer och andra invandrare som ”utgör hotet”.
Jag vill spräcka hål på ännu en myt: Att invandring är dåligt för ekonomin. Det finns förvisso en etableringskostnad. Detta är dock ingen uppoffring, det är en investering. Forskning visar att invandring i längden medför ekonomisk tillväxt. Stängda gränser är inte lösningen på Sveriges ekonomiska tillstånd.
I missnöjestider är det ändå lätt att i peka ut ”främlingen” som roten av alla problem. Många tyskar föll för samma fälla på 1930-talet. Och hur lätt det är det inte att glömma att ”vi” en gång i tiden var fattiga migranter som behövde en fristad. 1960-talets guldålder har gjort oss blinda för att vi verkligen kommer från rännstenen.
I dag tror vi att vi har rätt att vara immuna. Inte borde vi påverkas av världens stormar? Varför ska vi bry oss om flyktingar och romska tiggare?
Häromdagen gick jag förbi Stora torget i Uppsala och fastnade för en av Sverigedemokraternas valaffischer: ”Inget mer EU-tiggeri i Sverige”.
Det kanske är störande att se människor lida nöd på nära håll. Det kniper till i hjärtat och man känner lite medmänsklighet, något man egentligen skulle vilja ignorera. För det kostar. Det kostar tid, pengar och energi att bry sig om andra människor. Det är en investering som Sverigedemokraterna inte vill göra. I stället ska all vår välfärd och trygghet begränsas till en utvald grupp. En grupp vissa kallar ”äkta svenskar”.
Nu har jag sagt det jag har på hjärtat, jag lämnar det till dig att avgöra resten. Vilket slags Sverige vill du ha? Men innan du bestämmer dig, försök att se lite längre än din egen nästipp.
Försök att se din nästa.