Insändare Att vården, som inte är vad man kan önska med sina långa väntetider, skapar frustration för de behövande är helt förståeligt. Men vad få kanske tänker på är att denna frustration inte bara finns hos patienter utan även hos oss som jobbar inom vården.

Vi sliter varje dag för att hjälpa er. Mår vi dåligt så går vi till jobbet ändå eftersom vi vet att ni patienter samt våra kollegor blir hårt drabbade vid vår frånvaro. Jag har arbetat med service I många år men aldrig har jag upplevt människor som betett sig sämre än vissa av de patienter jag möter varje dagi mitt vårdyrke. Hur kan ni tro att ni ska få bättre hjälp genom att skälla, hota, och skrika på oss som jobbar och sliter för er skull?

Den extrema stressen och pressen, brist på uppskattning och ert otrevliga uppförande gör så att många som arbetar inom vården väljer att säga upp sig eller blir utbrända. På min arbetsplats är vi många som går till jobbet med en klump i magen varje dag då vi vet att vi kommer att bli utskällda över våra långa väntetider eller att vi inte kan hjälpa en kund just samma dag som denne ringer etc.

Jag som ringer till dig, då vi är tvungna att omboka din tid på grund av sjuk personal, tycker inte heller att det är roligt. Jag möts av en utskällning fast det enda jag gör är att göra mitt jobb. Och det är troligtvis inte bara till dig jag behöver ringa den dagen, efter tio utskällningar är jag kanske klar om jag har tur.

Det är okej att känna frustation över vårdsituationen, men det är inte okej att ta ut sin ilska på vårdpersonalen! Vi sitter inte och rullar våra tummar om dagarna vilket vissa av er verkar tro, utan är helt fullbokade! Vänd er vrede mot de som är ansvariga för vårt vårdsystem och inte emot oss som jobbar stenhårt för er skull! Annars kommer det inte finnas någon vårdpersonal kvar till slut!