Fokus i Anders Pettersons insändare ligger på helt fel sak – av någon anledning är upprätthållandet av heteronormativa traditioner viktigare än kvinnors trygghet.
Dessa ”komplimanger” är aldrig enstaka händelser, utan blir en ständig påminnelse om att kvinnors kroppar inte bara kan vara transportmedel, eller vara snygga bara för ägaren till kroppens skull – att upprepade gånger, ibland så ofta som varje dag, få catcalls, busvisslingar och oönskade kommentarer visar att kvinnors kroppar i mäns ögon är en konsumtionsvara. Något att bedöma eller förhålla sig till, uppskatta eller smutskasta.
Huruvida en kommentar menas som en komplimang är inte relevant – om den kommer från en främling, i ett sammanhang som på skolan, arbetsplatsen eller på stan. När kvinnor inte alls är intresserade av att delta i något ”spel mellan man och kvinna” får kommentaren kvinnan i de allra flesta fall att känna sig utsatt, iakttagen och otrygg.
Varför är det viktigare att Anders Petterson ska få kommentera hur han vill på kvinnors kroppar, än att dessa kvinnor ska få känna sig trygga på offentliga platser? Det är så lätt att hålla tyst, prova det någon gång!