Det är näst intill omöjligt att befinna sig innanför stadens tullar utan att vara just dollarmiljonär. Jag som numera bor på landet känner mig allt mer utestängd av stadens P-politik.
Parkeringsavgifterna har höjts till extrema stockholmsnivåer; det går knappt att äta lunch på stan utan att parkeringen kostar mer än maten.
Alla mina favoritparkeringar, billiga och bra, har finkammats och tagits bort. Ofta förvandlats till nybyggda hus.
P-vakterna är fler och ettrigare än nånsin. Det går inte att missa tiden ens med fem minuter nuförtiden. 500 kr i böter... bara tanken får de flesta att löpa gatlopp tillbaka till bilen.
P-husen är extremt dyra. Ställde mig i P-garaget under St Pers-gallerian och rusade upp till affären och ner igen. Några få minuter tickade i raketfart till häpnadsväckande många kronor och jag for jagad därifrån.
Så vad göra? Jag har tagit med en cykel till stan och försöker parkera i stadsdelarna utanför city; Svartbäcken, Luthagen, Kåbo etc. Men det finns ju inga p-platser kvar! På bara ett år har dessa områden korkats igen av alla andra bilister som försöker fly stadens p-politik.
Vad blir resultatet? Jo att jag skippar den fria tiden i city. Om jag absolut måste till centrum, är jag där så kort tid som möjligt. Allt strosande försvinner.
Och just där biter ni er i svansen alla politiker som tror att ni drar in storpengar på parkeringen. För mig och de flesta andra blir det ingen shopping i stan eftersom det inte finns P-tid till att gå runt och göra spontana inköp. All handel bygger på tid att titta... Och nu gapar skyltfönstren tomma på gågatan.
Uppsala håller på att förvandlas till en sluten stad. En stad för de som har råd att betala rikets högsta p-avgifter. En stad enbart för de som bor där, inte för oss från landsbygden utanför. En stad med allt mer utarmad stadskärna.
Så vad händer? Eftertanke och besinning? Nej nu i dagarna har politikerna kommit med besked om ääääännu mer höjda P-avgifter! Samt nya avgifter i stadsdelarna.
Vad? Vad vill man uppnå? Ett stängslat samhälle som i USA, där bara de rika har råd att vistas innanför dess portar?
Där inga andra än innerstadsborna själva kan hitta plats och möjlighet att vistas.
Är det så vi vill ha det? Uppsala, det är ju min stad i världen. Men nu känner jag mig allt mer utestängd.