Den lämpligaste platsen för den i UNT debatterade ”köksmöbeln” är inte utanför domkyrkan utan snarare i insändarskribenten Cristina Karlstams kök. Som Uppsalabo, utan vare sig kompetens i latin eller konsthistoria, kan jag ändå njuta och påverkas av en bild, skulptur eller varför inte ett vackert natursceneri i vår stad.
Känslan för konst sitter inte i kunskap om en massa ismer utan i den direkta känslan inför verket på liknande sätt som när en ljum sommarvind smeker kroppen eller att ramla ner i iskallt vatten. En Kungsängslilja är lika vacker oberoende om jag känner till dess antal ståndare och pistiller eller inte.
Hur mycket kompetens som behövs för att bli berörd av skorstenen i Tegnérparken, plagiatfasaden på el-lådan vid paradgatan och nu den omtalade köksmöbeln lär jag inte hinna inhämta.