Det känns upprörande, om än inte förvånande, när man följer rapporteringen angående Uppsala kommun och dess hantering av LSS-frågorna. I kommunfullmäktige i januari svarade Stig Rådahl och Fredrik Alstedt på en interpellation från miljöpartisten Malena Ranch angående om och hur kommunen följer intentionerna för LSS.
”I Uppsala sker behovsbedömning i enlighet med gällande lagstiftning och myndighetsutövningen sker på ett rättsäkert och korrekt sätt”, skriver Rådahl i sitt svar på interpellationen. Oss veterligen är det få som genomgått behovsprövning i Uppsala som uppfattar att det skett på det sätt som beskrivits.
Det känns som en följetong vid det här laget: våra medlemmar känner av att det blir allt svårare att få stöd genom LSS inom Uppsala kommun. Att kommunen får böta för beslut om stödåtgärder genom LSS som inte genomförts, är också det en följetong. Borde inte våra skattepengar läggas på dem som har behov och rätt till stöd i stället?!
Visst, det är inte enkelt. Det kan vara ett problem att hitta lokaler och annat. Men samtidigt som kommunen skyller på de höga hyrorna och att det är svårt att hitta lämpliga lokaler till LSS-boenden så har det under våren uppdagats att Uppsala kommun betalat miljoner i hyra för det så kallade Gillbergska huset i Luthagen till privata fastighetsägare för lokaler som inte använts (UNT 25 mars 2014).
Vi har hört ursäkterna länge nog från de ansvariga. Om fem månader kommer ni att stå till svars inför väljarna. Om ni vill ha några röster från de funktionshindrade måste ni nu visa att ni tar dessa frågor på allvar. Naturligtvis hinner inte mycket hända på fem månader. Men ni har haft lång tid på er och under den tiden har problemen bara ökat. Nämnden för hälsa och omsorgs underskott har också bara ökat. Det enda som sjunkit är förtroendet för de ansvariga.