Det är märkligt att Barbro Englund, i UNT 12/11, först talar om smak och tycke, vilket väl för övrigt skall vara ..non est disputandum.., och sedan utgjuter sig i nedlåtande och raljerande formuleringar om den offentliga konsten, beställd av t.ex. kulturnämnd, kyrkoråd m.fl. Man kan verkligen undra vad som skulle kunna vara ” till glädje för Uppsalaborna i gemen”? För övrigt är det väl ingen som anklagar någon, man kan nog bara konstatera...
Det är inte meningen att man ska förstå allt.