Bara 30 procent av till exempel Cesium-137 beror på Tjernobylkatastrofen. Den största delen, som också ökar, kommer från kärnkraftverkens utsläpp i haven och från kärnavfallshanteringen i Studsvik, nära Nyköping. Myten om Sveriges ”rena” kärnkraft krossas brutalt då Forsmark och Oskarshamn vardera släpper ut 100 000 gånger mer radioaktiva ämnen i Östersjön än exempelvis kärnkraftverken i S:t Petersburg och Ignalina.
De största radioaktiva utsläppen kommer från Studsviks kärnavfallsanläggning. Där släpper man ut 1 000 gånger mer än Forsmark. Hur kan vår strålsäkerhetsmyndighet tillåta detta, medan Östersjöns redan höga radioaktivitet fortsätter att öka?
Innebär Östersjöns höga radioaktivitet några hälsorisker? Tillåtna gränsvärden för ätbar fisk ligger på 300 Bq/kg. Utanför de Svenska kärnkraftverken har strålskyddsmyndigheten redan uppmätt cesiumhalter i fisk motsvarande 200-230 Bq/kg.
Professor Busby, sekreterare för European Committee on. Radiation Risk i London, har samarbetat med Svenska forskare och analyserat cancerstatistiken i vårt land under de senaste åren. I kustlanskapen har cancerfallen redan ökat. I Blekinge med 28 procent. I inlandslandskapen var de oförändrade eller hade till och med minskat.
En tidigare studie vid Irländska sjön visade att cancerrisken var 40 procent högre hos kustbefolkningen, på grund av radioaktiva utsläpp från kärnanläggningen i Sellafield. Befolkningen inom en kilometer från kusten var hårdast drabbad. Busby menar att cancern orsakas av små radioaktiva partiklar (nanopartiklar) från havet, vilka hamnar i luften och sedan inandas, samt av kontaminerad fiskföda.
Radioaktiviteten i Östersjön är 50 (femtio) gånger högre än i Irländska sjön och fortsätter att öka. Accepterar vi att Östersjön blir ett alltmer strålande hav?
Vad gör politikerna? Har vi en strålsäkerhetsmyndighet värd namnet? Vem bär ansvaret för Östersjöns utmärkelse som ”Världens mest radioaktiva hav”?
Johan Carlfors
dr i fysikalisk kemi, docent i farmaci