Insändare På UNT:s insändarsida har man senaste veckorna kunnat följa en debatt om eventuell biståndsbedömning för att erhålla trygghetsboende. En intressant fråga i sig. Men ändå inte den stora frågan. De stora problemen är avsaknaden av trygghetsboende och den nya minskade budgeten. I Uppsala kommuns ”bostads- och lokalförsörjningsplan” som antogs av äldrenämnden 7/12 och kommunstyrelsen 12/12 2018 kan man läsa att antal trygghetsbostäder i kommunen är cirka 340 (med en omsättning på cirka 10 procent per år). I samma skrift kan man också läsa att enligt Uppsala bostadsförmedling var kön till trygghetsbostäder 1300 vid överflytten från Riksbyggen till bostadsförmedlingen 1/3 2018. Vidare kan man läsa att vid en enkät som gjorts av Uppsala kommuns projekt ”Äldrevänlig stad” ansåg 7 av 10 att kommunen har för få trygghets- och seniorboenden.

Uppsala är ju ”ungdomens stad”, inget fel i det, men man får för den skull inte glömma eller prioritera bort de äldre. Och det är just det vi är rädda för att Uppsala kommun gör, inte minst efter att vi blivit varse den nya kommunledningens budget, där fokus skall ligga på de unga och sparandet göras bl.a. på de äldre. Vi vet att Uppsala kommun har stora problem vad gäller äldreomsorgen:

- antal platser i ”särskilt boende” är så hårt begränsat att man nu närmar sig palliativ vård i stället för omsorgsboende för behövande (det får i stället hanteras av anhöriga) enligt UPS' SÄV-grupper

- trygghets- och seniorboenden är allt för få (i synnerhet trygghetsboenden), se ovan

- i SKL:s årliga undersökningar om äldreomsorgen i landets kommuner hamnar Uppsala i bottenskiktet i ett antal kriterier

- Äldrenämnden har haft ekonomiska underskott senaste åren

- man skall klara omsorgen för en population (65+) som växer med c:a 2,5 procent per år.

Att då lägga sten på börda med ett effektiviserings/besparingskrav på 70 miljoner kronor kan bara betyda en ytterligare försämring av äldreomsorgen. Ett tecken på det är diskussion om indragna bidrag till värd/värdinna på trygghetsboenden. Kommunen har redan tidigare tagit bort det incitament som fanns för byggbolagen att bygga trygghetsboenden, nämligen förtur till attraktiva markområden. Därför har de byggbolag vi varit i kontakt med sagt sig vara ointresserade av att bygga nya trygghetsboenden.

Har den nya politiska ledningen lämnat ”Äldrevänlig kommun”, där trygghet är en viktig faktor, åt sitt öde?