Du är på jobbet. Dina manliga kollegor skriker nedsättande och sexistiska saker till dig flera gånger i veckan. ”Knulla fitta!”. ”Tjejer kan inte åka skridskor!”. Pekar, oprovocerat, ”fuck you” mot dig. Tittar på dig, drar handen över sin hals, som ett ”jag ska döda dig”. Slår dig och dina kvinnliga kollegor hårt på rumpan trots att du gång på gång säger ifrån på skarpen. Siktar mot dig, med händerna formade som en pistol, och ”skjuter” dig från andra sidan kontoret. Din chef gör ingenting för att få detta att upphöra eller för att skydda dig.
Känner du dig trygg på jobbet? Har du möjlighet att utvecklas, bilda trygga relationer på arbetsplatsen, bygga en god självkänsla, slappna av? Eller går du runt på helspänn hela din arbetsdag i väntan på att någon av dina kollegor ska angripa dig så att du behöver försvara dig?
Det här handlar inte om dig. Inte heller om din arbetsplats. Detta här är min 8 år gamla dotters vardag på sin kommunala skola i Uppsala. Hennes ”arbetsplats” - där hon ska utvecklas, bilda trygga relationer, bygga en god självkänsla och kunna slappna av. Det är också här våldtäktskulturen börjar.
Föräldrar till lågstadiegamla döttrar ska inte behöva lära dem att försvara sig.
Föräldrar till lågstadiegamla söner ska lära dem att det här inte är ett acceptabelt beteende! Och att det beteendet ska upphöra NU!