Harald Nordlund skriver på UNT Debatt att skolan även i fortsättning bör ha kommunen som huvudman och motiverar det med att kommunerna bäst vet vad den lokala skolan behöver och att det demokratiska styret av skolan bäst sköts av kommunerna.
Tyvärr har utvecklingen visat att det kommunala styret inte gagnat skolan och att resultaten har dalat och läraryrket sjunkit i status bland annat på grund av dålig löneutveckling, en dålig arbetsmiljö och en försummad kompetensutveckling speciellt vad det gäller ämnesfortbildning.
Vidare är det kommunala huvudmannaskapet olämpligt då staten stiftar lagar som medför kostnader som staten ska betala. Bättre att den som bestämmer vad skolan ska göra står för resurserna.
Slutligen innebär kommunalt huvudmannaskap att skolans likvärdighet inte kan upprätthållas. En mindre glesbygdskommun har inte samma möjligheter att erbjuda en utbildning med hög kvalitet som en kommun med ett universitet. Det kan till och med vara så illa att glesbygdskommunens skolsatsningar medför att välskolade ungdomar flyttar i högre utsträckning.
Jag rekommenderar Harald Nordlund att besöka mina fd kollegor, LR:s kommunombud i Uppsala, som liksom jag strejkade mot kommunaliseringsbeslutet 1989. De kan, liksom jag, berätta mer om kommunaliseringens effekter.
Kommunerna har haft chansen att visa vad de går för som skolhuvudmän sedan början på 90-talet. Nu har utvecklingen visat att det behövs förändring!