En mycket allvarlig aspekt på vinstfrågan berördes dock inte heller denna gång.
En stor andel av våra ungdomar fullgör skolplikten i vinstdrivande skolor i aktiebolagsform. På gymnasienivå är andelen ännu större. Det innebär att deras lärare förutom skollag, förordningar och läroplaner har att följa aktiebolagslagens överordnade mål om att deras verksamhet ska generera vinst till aktieägarna. Denna förpliktelse kan de inte bortse ifrån. Frågan är hur den påverkar friheten i lärarnas profession och därmed den undervisning eleverna får. Lärares välmotiverade krav på till exempel bra undervisningsmaterial kan mötas av att den anses för dyrbar.
I den obligatoriska undervisningen ingår att eleverna ska lära sig förstå samt i verksamheten tillämpa den svenska demokratins grundläggande värden. Då uppkommer den minst sagt anmärkningsvärda situationen, att eleverna i dessa frågor ska undervisas av lärare som själva i sin verksamhet, inte fullt ut omfattas av dessa grundläggande värden, eftersom aktiebolagslagen förhindrar till exempel meddelarskydd, meddelarfrihet och full insyn i verksamhetens ekonomiska förutsättningar.
Även om aktiebolagslagen förändras så att lärarna får dessa rättigheter kvarstår aktieägarnas inflytande över undervisningen och därmed över våra ungdomars framtid.
Alla ni som i den skolpolitiska debatten hävdar att ägandeformer i skolan inte spelar någon roll och att det enda som betyder något är kvaliteten på verksamheten borde fundera ett ögonblick om det ändå inte finns ett samband dem emellan. Ett samband som ur demokratisk synvinkel uppenbart är negativt.
Till detta kommer att dessa aktieägares inflytande över elever och lärare bygger på hundraprocentiga bidrag från kommunens medborgare. Detta system är vi ensamma om i hela världen. Är någon förvånad?
Hur länge ska denna för svensk demokrati helt ovärdiga situation i skolverksamheten få bestå? Det borde vara en viktig fråga på valdagen.
Carl Lindberg
Bälinge