Efter mitt något förvirrade samtal visste hon inte vad som väntade. När hon kom ringde hon genast efter ambulans, trots mina protester, och släpade i stort sett med mig till akutmottagningen.
Där höll hon mig sällskap halva natten – fortfarande med mig som ovillig patient.
Det visade sig att jag blivit träffad av blixten.
Under tiden som har gått sedan dess har hon sovit över, handlat, burit, lagat mat, löst korsord, skällt på mig ibland och bara varit.
Tack, Marianne Hamilton!
Sylvia Ericsson
Uppsala