I förra veckan rapporterades att UCC (Uppsala Cancer Clinic) står inför ett hot att avsluta sin verksamhet på grund av brist på patienter! Detta är i sig en falsk realitet. Patienterna finns, men genom en sofistikerad bojkott och kartellbildning har samtliga landsting gått ihop, utom några i norra Sverige, och konsekvent vägrat att remittera patienter dit. Man har hävdat att kompetensen nu finns på de sjukhus som tagit upp verksamheten och därför har dessa sjukhus i ”symbios” med hela etablissemanget ”förbjudit” att remittera patienter till UCC!
Akademiska sjukhusets direktör har lyckats i sin strävan att ”knäcka” UCC. Våra landstingspolitiker blev ju chockade den dag det blev klart att UCC skulle börja sin verksamhet och insåg helt plötsligt att Akademiska sjukhuset skulle gå miste om en icke oansenlig inkomst. Att samma gruppering på landstinget i Uppsala gav klartecken genom att låta UCC få hyra lokalerna på Samariterhemmet har man däremot talat tyst om. Man har i stället aktivt hindrat verksamheten med mer eller mindre seriösa utspel som att avtal saknas med mera.
Men värre är den totala avsaknaden av omtanke om våra patienter. UCC med dess grundare, Haile Mahteme, har en kompetens som vida överstiger den kompetens som i dag finns på de fyra sjukhus som tagit upp verksamheten (Karolinska sjukhuset i Solna, Universitetssjukhuset i Malmö, Östra sjukhuset i Göteborg och Akademiska sjukhuset). Patienterna finns som behöver denna hjälp, och det är bara en tidsfråga innan väntelistorna ökar igen och våra patienter kommer i kläm.
Det är inte utan att man funderar på efter vilken ”ledstjärna” våra beslutsfattare driver sjukvården. Det är i varje fall inte för patienternas bästa, utan en krass ekonomisk agenda som lindas in, i just detta fall, i en massa förljugna uttalanden som kvalitet och svårigheter att få till ett avtal.
Vet ej vad som händer med den enorma kompetens som UCC besitter i dag med personal som nu tvingas sluta. Jag hoppas verkligen att de är välkomna tillbaka till Akademiska sjukhuset om de vill. Den stora frågan är ju om viljan hos dessa finns att ”komma tillbaka till gamla Ackis”.
Om så inte är fallet har landstinget tillsammans med Akademiska sjukhuset vunnit en katastrofal Pyrrusseger. Det är inte utan att man får anledning att tänka på jesuiternas honnörsord: ändamålet helgar medlet.
Men det tråkigaste av allt är att många av våra patienter har hamnat i en fruktansvärd rävsax igen. Undrar om man som politiker i Uppsala kan sova gott i dessa dagar med denna realitet svävande över dem.