Hematologen, en specialistavdelning för blodsjukdomar på Akademiska sjukhuset, har under lång, kanske all, tid haft rykte om sig att ha en speciell atmosfär präglad av värme, omhändertagande, gott bemötande, hjälpsamhet, kompetens med mera. Många av oss som jobbar eller har jobbat där, har sökt oss dit just med anledning av detta. Flera har haft praktikplats och därefter önskat sig tillbaka, andra har hört de positiva ryktena. Ett antal har också slutat men återkommit efter något/några år. Det har inte funnits utrymme för grupperingar och prat bakom ryggen. Det har funnits en öppenhet att ställa frågor och man har ställt upp och hjälpt varandra.
I nuläget är situationen väldigt skör och mycket oroande. Beläggningen är alltför hög i förhållande till personalsituationen. Detta gäller framförallt sjuksköterskorna som tvingas arbeta extrapass och dubbelpass, ibland flera gånger per vecka. Beordringar har fått användas vid alltför många tillfällen. Några har redan slutat på grund av detta och fler har funderingar på att göra det. Nyanställningar görs men det tar lång tid att bli rutinerad på avdelningen. Det finns en känsla att vi alla är utbytbara, att det bara är antalet personer som räknas, inte vilken kompetens och erfarenhet var och en bidrar med.
En trolig förklaring till denna situation är att sjukhuset (för cirka två år sedan) drog ned på antalet vårdplatser vilket fick till följd att vår avdelning (liksom flera andra avdelningar) fick fler patienter som inte tillhörde vår specialitet. Dessa fick efter några dygn flytta till rätt avdelning vilket ledde till omflyttningar och städning för att anpassa till nya patienter. Det har också hänt att patienter varit tvungna att byta avdelning över helgen för att det saknats personal.
Det här har accelererat i perioder och ökat pressen på personalen på olika sätt. Trötthet och missnöje har lett till flera långtidssjukskrivningar och påtalade brister har framförts i flera led uppåt men inte fått något gensvar. Avdelningscheferna har i dagsläget fullt upp med att ”släcka bränder”, det vill säga att fylla personalluckor. Det arbete som de ”borde” utföra hinns inte med. Utvecklingsarbete, arbetsgrupper och specialuppdrag finns det heller ingen tid till.
För att avdelningen ska ha någon chans att behålla den goda atmosfären och befintlig personal behöver krafttag tas från ”högre ort”.
Ett kortvarigt löfte om lägre beläggning är ett första steg för att ge ett något lugnare arbetsklimat. Tyvärr har det hittills inte gått att hålla detta, det pressas in alltför många patienter hela tiden. Vem är ansvarig för detta?
Därefter är det helt nödvändigt att ändra sjuksköterskornas rotationsschema (förslagsvis till poängmodell) och ge rejäla lönelyft till alla. I annat fall kommer fler att sluta och avdelningsklimatet riskerar att försämras ytterligare. Dessutom försvinner en oerhörd mängd kompetens och de som trots allt jobbar kvar får bära ett tungt ansvar och kanske förlorar sin känsla och hängivenhet för verksamheten. Detta kan i sin tur leda till att hematologen aldrig mer blir sig lik.
Det är uppenbart att många, kanske alla, avdelningar på sjukhuset upplever liknande, allvarliga bekymmer och det bekräftar att lösningen ligger på ett plan långt över avdelnings- och divisionsnivå. Bristen på sjuksköterskor beror inte på att det saknas utbildade utan att allt fler väljer andra arbetsgivare eller helt andra typer av arbete.
Det är också cyniskt att man gör reklam för att ett halvt nytt Akademiska ska byggas på sju år. Med vilken personal ska detta bemannas?