ÂHematologen, en specialistÂavdelning för blodsjukÂdomar pĂ„ Akademiska sjukhuset, har under lĂ„ng, kanske all, tid haft rykte om sig att ha en speciell atmosfĂ€r prĂ€glad av vĂ€rme, omhĂ€ndertagande, gott bemötande, hjĂ€lpsamhet, kompetens med mera. MĂ„nga av oss som jobbar eller har jobbat dĂ€r, har sökt oss dit just med anÂledning av detta. Flera har haft praktikÂplats och dĂ€refter önskat sig tillbaka, andra har hört de positiva ryktena. Ett antal har ocksĂ„ slutat men Ă„terkommit efter nĂ„got/nĂ„gra Ă„r. Det har inte funnits utrymme för grupperingar och prat bakom ryggen. Det har funnits en öppenhet att stĂ€lla frĂ„gor och man har stĂ€llt upp och hjĂ€lpt varandra.
I nulÀget Àr situationen vÀldigt skör och mycket oroande. BelÀggningen Àr alltför hög i förhÄllande till personalsituationen. Detta gÀller framförallt sjuksköterskorna som tvingas arbeta extrapass och dubbelpass, ibland flera gÄnger per vecka. Beordringar har fÄtt anvÀndas vid alltför mÄnga tillfÀllen. NÄgra har redan slutat pÄ grund av detta och fler har funderingar pÄ att göra det. NyanstÀllningar görs men det tar lÄng tid att bli rutinerad pÄ avdelningen. Det finns en kÀnsla att vi alla Àr utbytbara, att det bara Àr antalet personer som rÀknas, inte vilken kompetens och erfarenhet var och en bidrar med.
En trolig förklaring till denna situation Àr att sjukhuset (för cirka tvÄ Är sedan) drog ned pÄ antalet vÄrdplatser vilket fick till följd att vÄr avdelning (liksom flera andra avdelningar) fick fler patienter som inte tillhörde vÄr specialitet. Dessa fick efter nÄgra dygn flytta till rÀtt avdelning vilket ledde till omflyttningar och stÀdning för att anpassa till nya patienter. Det har ocksÄ hÀnt att patienter varit tvungna att byta avdelning över helgen för att det saknats personal.
Det hĂ€r har accelererat i perioder och ökat pressen pĂ„ personalen pĂ„ olika sĂ€tt. Trötthet och missnöje har lett till flera lĂ„ngtidssjukskrivningar och pĂ„talade brister har framförts i flera led uppĂ„t men inte fĂ„tt nĂ„got gensvar. AvdelningsÂcheferna har i dagslĂ€get fullt upp med att âslĂ€cka brĂ€nderâ, det vill sĂ€ga att fylla personalluckor. Det arbete som de âbordeâ utföra hinns inte med. Utvecklingsarbete, arbetsgrupper och specialuppdrag finns det heller ingen tid till.
För att avdelningen ska ha nĂ„gon chans att behĂ„lla den goda atmosfĂ€ren och befintlig personal behöver krafttag tas frĂ„n âhögre ortâ.
Ett kortvarigt löfte om lÀgre belÀggning Àr ett första steg för att ge ett nÄgot lugnare arbetsklimat. TyvÀrr har det hittills inte gÄtt att hÄlla detta, det pressas in alltför mÄnga patienter hela tiden. Vem Àr ansvarig för detta?
DÀrefter Àr det helt nödvÀndigt att Àndra sjuksköterskornas rotationsschema (förslagsvis till poÀngmodell) och ge rejÀla lönelyft till alla. I annat fall kommer fler att sluta och avdelningsklimatet riskerar att försÀmras ytterligare. Dessutom försvinner en oerhörd mÀngd kompetens och de som trots allt jobbar kvar fÄr bÀra ett tungt ansvar och kanske förlorar sin kÀnsla och hÀngivenhet för verksamheten. Detta kan i sin tur leda till att hematologen aldrig mer blir sig lik.
Det Ă€r uppenbart att mĂ„nga, kanske alla, avdelningar pĂ„ sjukhuset uppÂlever liknande, allvarliga bekymmer och det bekrĂ€ftar att lösningen ligger pĂ„ ett plan lĂ„ngt över avdelnings- och divisionsnivĂ„. Bristen pĂ„ sjuksköterskor beror inte pĂ„ att det saknas utbildade utan att allt fler vĂ€ljer andra arbetsgivare eller helt andra typer av arbete.
Det Àr ocksÄ cyniskt att man gör reklam för att ett halvt nytt Akademiska ska byggas pÄ sju Är. Med vilken personal ska detta bemannas?