I svenska skogar har det blivit allt vanligare med läger där stora grupper samlas för bärplockning. Det är ett utsatt boende. Lägren kan också orsaka nedskräpning, skadade träd och nedsliten mark – något som strider mot allemansrätten.
Markägarna kan därför få hjälp av kronofogden att flytta på lägret. Men för varje person i lägret måste markägaren betala 600 kronor. Ofta bor omkring 50 personer i ett läger. För markägarna är det orimligt att betala 30 000 kronor för att få hjälp att flytta dem som olovligen bosatt sig på platsen. Systemet via Kronofogden fungerar inte.
Självklart välkomnar vi allmänhet och friluftsliv i naturen. Men de problem som uppstår vid lägren handlar inte om allemansrätt utan om olovligt boende på annans mark. Det är egentligen inte tillåtet att ens stanna en natt för stora läger.
I brottsbalken finns bestämmelser mot tagande av olovlig väg och hemfridsbrott. En lösning vore att även införa en bestämmelse mot lägervistelse på annans mark i fler än två nätter utan markägarens tillstånd. Därefter skulle markägaren kunna få hjälp av polisen att flytta lägret.
Bärplockarna ska bo under schysta förhållanden, på en camping eller på en plats som görs upp med markägaren. Merkostnaden för detta ska läggas på bären som plockarna säljer hos uppköparna. Genom att höja nivån på boendet för alla som kommer hit för att arbeta försvåras möjligheterna att utnyttja dem som underbetald arbetskraft.
Under justitieminister Beatrice Ask och regeringens mandatperioder har de stora lägren blivit fler för varje sommar.
I år mognar bären lagom till valspurten. Vågar vi hoppas att även de politiska förslagen har mognat till dess?