Chefredaktören motiverar namnpubliceringarna med att det rör sig om ”mycket ambitiösa opinionsbildare med en tydlig politisk agenda” och att de bidrar till de hätska stämningarna på de rasistiska sajterna.
Här gör sig tidningen skyldig till en övertydlig politisk åsiktsregistrering. Även den som bortser från de juridiska komplikationerna har etiken att ta ställning till. Vissa tycker att det är försvarbart att personer med uttalat främlingshat tvingas stå för sina åsikter. Andra menar att personer utanför politikerkretsen inte ska behöva schavottera för något som sagts i tron på anonymitet.
Jag menar att det finns en häpnadsväckande aningslöshet inför den här typen av avslöjanden. Expressen har en poäng när tidningen visar skillnaden i det en politiker säger officiellt och i skydd av anonymitet.
Men flera av dem som uttalat sig negativt om invandring har förstärkt det med verkliga eller påhittade avskräckningsexempel. Antag att en politiker på Avpixlat påstår att en utlandsfödd granne till honom förgripit sig på hans dotter. I och med namnavslöjandet avslöjas både dotterns och grannens identitet. Även fast det inte varit Expressens avsikt innebär det en tragedi av oanade mått inte bara för den avslöjade politikern.
I diktaturer och länder med totalitära tendenser lever pressen med ständigt hot mot yttrandefriheten. Mindre vanligt är att medborgarnas yttrandefrihet angrips av pressen.