Uppsala har ett enastående våtmarksområde i söder mellan Kungsängsbron och Flottsundsbron. Där finns kungsängsliljorna, där finns Fyrisån, Sävjaån, Övre Föret, Liljekonvaljeholmen och Sunnerstaviken. Det fina med området är våtmarkerna. Stora områden svämmas ibland över om vårarna. Den mängd fåglar som då rastar där, liksom de många fåglar som fortfarande föder upp sina ungar där, är väl dokumenterade. Åriket är unikt.
Våtmarksbiotoper finns inte många i dagens samhälle. Flera tropikflyttande tättingar, som till exempel gulärla, finns i våra trakter bara i den biotopen. Med en ganska liten insats vore det fullt möjligt att förbättra livsmöjligheterna för en rad mer eller mindre sällsynta fåglar, arter som faktiskt finns i vår närmiljö fortfarande.
Man kan inte annat än förfäras när man ser hur området i stället förblöder till följd av kraftig utdikning. Vartenda dike mellan Kuggebro och Kungsängsbron har i höst dikats.
Livsviktigt vatten förs så snabbt som möjligt ned till Fyrisån och vidare ut i Ekoln.
Hur får detta ske? Hur tänker de som beslutar om sådana åtgärder?