Föräldrar är upprörda över kyrkans inblandning i religionsundervisningen, enligt artikel i UNT av Cecilia Gustafsson.
Vad är vi i Östhammars kommun så rädda för?
Varken Forsmark eller Blåkulla. Hos oss finns förutom kyrkor ett stort utbud av meditation, mindfulness, yoga, healing, spådom, häxkonst med mera. Detta erbjuds av egenföretagare, en del har använts i våra kommuner som personalvård. Det råder delade meningar om det är medicinskt, psykologiskt eller andligt, men inget av detta verkar skrämma oss.
Utom kyrkan och berättelsen om Gud, som påverkat världen i flera tusen år. Oavsett vad man tror är kristen tradition vår historia, och har format samhället: sjukvård, utbildning, kyrka, värdegrund med mera. Precis som vi har undervisat om vikingatiden, medeltiden, världskrigen, förintelsen med mera, kommer vi att berätta om världsreligionerna, i synnerhet kristendomen, som påverkat Europa över ett millennium. Detta borde inte skrämma eller uppröra.
Som mångårig medborgare i kommunen, och pastor i frikyrkan, känns reaktionerna igen. Att i skolan berätta om kristen tro har nästan varit omöjligt.
Här är man oerhört rädd för påverkan, och om inte skolan varit rädd för kyrkan, så har man varit rädd för reaktioner från föräldrar. Varför?
Kyrkorna är en del av samhället: förrättningskyrka (dop, vigsel, begravning) sjukhuskyrka (sjukhus, krisgrupp) aktivitetskyrka (fritid, kultur). Som pingstkyrka har vi lagt ner stort arbete på barn, ungdom, integration och sociala insatser, långt över vår förmåga. Vi har aldrig sökt överbevisa en hjälpsökande om kristen tro, men inte heller skämts för vår tro, eller våra värderingar.
Historien är pinsam. Helst ska vi ta bort allt från kyrkan som berör kristen tro om skolan ska möta oss. En kyrka utan berättelsen om Gud, vad är det? Som Gimo IF utan fotboll.
Ofta är argumentet hänsyn till annan religion. Men många av dem vi möter från andra kulturer och livsåskådningar förvånas över att vi tonar ner det kristna arvet.
Med religionsfrihet följer möjligheten och skyldigheten för kyrkorna att öppet berätta om kristen tro historiskt, och hur man praktiserar den i dag.
Om skolan ska få input av närsamhället, vilket skolan uppmanas till, bör vi som föräldrar och medborgare ha förtroende för att både lärare och elever kan hantera besök från olika religioner. Rädslan föder vare sig demokrati eller gemenskap.