Skola I UNT den 29 december skriver Kim Rundgren om en skola som inte ger eleverna tillräcklig feedback. Lösning på problemet föreslås vara att lärarna prioriterar. Jag vill börja med att ge Kim rätt, en prestation utan feedback faller ganska platt och bidrar knappast till utveckling. Dessutom slår Kim huvudet på spiken vad gäller prioritering. Men är det lärarna som har makten över detta?
Tillåt mig nyansera bilden av lärares arbetssituation. Skolverket har i en stor tidsstudie av 3600 lärare kunnat konstatera att lärares arbetstid inte räcker till. Visserligen är undersökningen gjord på grundskolelärare, men det finns ingen anledning att inte anta att detsamma gäller för gymnasielärare. De konstaterar i rapporten att lärares antal arbetsuppgifter har ökat kraftigt samtidigt som inga har tagits bort. Skolverket antar att lärare löser detta genom att, förutom att arbeta mer än avtalad tidsram, minska på tiden som läggs på för- och efterarbete av lektionerna. Vi lärare har under en längre tid frågat arbetsgivaren efter en prioriteringsordning bland de arbetsuppgifter som åläggs oss. Arbetsgivaren har ännu inte svarat.
Vi själva vet vilka uppgifter vi skulle behöva prioritera för undervisningens skull. Tyvärr är de uppgifter som åläggs oss ofta reglerade i skollag eller förordningar, så de kan ofta inte nerprioriteras. De måste utföras, men kanske inte av lärare. Där vilar ett stort ansvar på arbetsgivaren, om arbetsgivaren istället lät lärare ägna sin tid åt undervisning och ha tid för bedömning och feedback så tror jag att fler elever skulle kunna nå sin fulla potential i skolan.