Det stod faktiskt där, på förstasidan, att Aspenskolan är den tryggaste skolan i landet. Allt enligt en undersökning som har gjorts av Folkhälsoinstitutet. Jag läste den med förvåning och först blev jag arg. Jag funderade på hur man i medier kan gå ut med uppenbara lögner. Men när jag läste vidare framkom det att det var elever på skolan som upplever att de känner trygghet på skolan, och då blev jag riktigt bekymrad.
Om eleverna känner trygghet i en skola där det förekommer våld och mobbing och har så gjort under många år, funderar jag på vart vårt samhälle är på väg. Har de accepterat våldet som en del i sin vardag? När jag tänker på ordet trygghet får jag en varm känsla inombords. För mig innebär ordet en känsla av tillit, en vardag fri från våld, förtroende för andra och glädje över att vara i ett sammanhang där man trivs och mår bra. Inte förknippar jag trygghet med misshandel, mobbing, ångest, oro, stökiga klasser, utanförskap och misstro.
I en sökning på internet på Aspenskolan handlade 38 artiklar av 64 om misshandel, klotter, förstöring, glaskrossning och annat. Det säger en del men inte allt eftersom det ju kan vara färgat av vad man vill skriva om i medierna och inte. Det som säger allt för mig är det jag faktiskt vet av egna erfarenheter:
Jag vet att det finns barn som mobbas, år ut och år in utan att något görs åt det.
Jag vet att det finns barn och ungdomar med särskilda behov som inte får det stöd de behöver.
Jag vet att polisen besöker skolan med jämna mellanrum för att det är stökigt där.
Jag vet att flera barn och deras föräldrar har valt att byta skola och även kommun för att de inte står ut med stöket i klassen.
Jag vet att flera lärare mår eller har mått väldigt dåligt för att situationen allt som oftast blir ohållbar i klassen eller med enskilda personer.
Jag vet att barn misshandlas på skolan.
Jag vet att det finns föräldrar som kämpar för att deras barn ska få hjälp, antingen med extra stöd eller för att få slut på mobbing.
Jag vet att man som förälder kan anmäla missförhållanden till alla olika instanser utan att man får något som helst gensvar.
Det jag vet kan inte förknippas med trygghet. Jag är inte bara mamma till tre barn, jag är fritidspolitiker också. Jag ska göra allt som står i min makt för att få till stånd en förändring på skolorna i Tierps kommun. Vi måste hjälpas åt att lyfta vår kommun på alla rankinglistor. Det är verkligen inte något jag är stolt över att vi finns i slutet på listorna i många olika mätningar.
Barn och ungdomar ska ha en skolgång präglad av lärande, trygghet och glädje och personalen på skolan ska ha arbetsro så att de kan fokusera på att ge barnen kunskap.
Susanna Ljungberg (FP)
Tierp