Kulturnämndens beslut att låta Erik Krikortz uppföra en kopia av en östtysk propagandamålning på markvärmecentralen på Drottninggatan har med allt berättigande fått mycket kritik från olika håll. I sitt svar till mig framförde kulturnämnden bland annat att ”mångfald är ett tema i visionen för Paradgatan”. Man kan alltså notera att stalinistisk propaganda, originalet uppfördes 1950–52, ryms inom kulturnämndens definition av mångfald.
Jag uppmuntrar Uppsalas föräldrar, förskolor och skolor att följa mitt exempel och besöka målningen på Drottninggatan tillsammans med sina barn och ungdomar. Vid ett sådant tillfälle kan man berätta om kommunistpartiernas förtryckande och våldsamma styre i Sovjetunionen och Östeuropa. Själv kunde jag illustrera målningens kontext med minnen från min uppväxt i 1980-talets Östtyskland då det styrande kommunistpartiet fortfarande förväntade sig av sina undersåtar att delta i sådana arrangerade hyllningar till statsskicket, som målningen åskådliggör.
Som tur är har inte alla besökare dessa personliga minnen. Därför uppmanar jag kulturnämnden att åtminstone sätta upp ett tydligt ställningstagande vid målningen på Drottninggatan som skapar den kontext som nämndens fd ordförande Ewa Edwardsson upprepande gånger hänvisat till i debatten.
Uppsala