Sjukhusdirektör Lennart Persson, vi har ju munhuggits förr, då du var min närmaste chef och jag kunde knacka direkt på din dörr och diskutera verksamheten och våra gemensamma mål.
Från den tiden minns jag dig som en stark person, med god förmåga att övertyga i samtal om verksamheten och planer för dess framtid. Ännu längre tillbaka byggde du som chef för neurokirurgiska kliniken upp en modern neurointensivvårdsavdelning, som till avsevärda kostnader uträttar mycket – du övertygade politikerna om att så måste modern sjukvård drivas.
Sedan dess har avståndet mellan oss ökat, du har stigit och jag har sjunkit något i graderna. Du är numera Akademiska sjukhusets högsta chef, ett ansvarsfullt och hedersamt uppdrag.
Din företrädare vågade – efter sin avgång – deklarera att den nuvarande politiska ledningen driver Akademiska sjukhuset mot avgrunden. Då du erhöll uppdraget hade jag stora förväntningar – äntligen en stark chef för vårt sjukhus, en stolthet för Uppsala, en chef som borde kunna hävda sjukhusets och verksamhetens intressen mot politiker som inte tycks förstå vad de har att förvalta i form av Akademiska sjukhuset!
Men, besvikelse.
Allt har förblivit vid det gamla, det vill säga samma visa sedan ett par årtionden. En ständigt för liten budget, som sjukhusdirektören blir satt att försvara, på trots mot verksamhetens innehåll, uppdrag och behov.
Ett ständigt sparbeting, ständiga neddragningar av vårdplatser och personalresurser. Ständig platsbrist och ständigt stressat sökande efter sängplats till akut sjuka personer. Ständiga påståenden om att utnyttjande av enstaka tomma sängar på annan avdelning än den som patienten borde vårdas och övervakas på (”utlokaliserade patienter” enligt modernt sjukhusspråk) inte innebär någon säkerhetsrisk – trots att du, från den tid då du arbetade mitt i verksamheten, givetvis är medveten om att påståendet klingar falskt.
Politikerna säger att pengarna tryter. Fan tro’t, om man ser sig om i samhället med dess intensiva konsumism. Om politikerna anser att folket inte vill betala skatt för den vård det kräver när ohälsa sätter in, måste de gå folket till mötes och informera om vad du och vi övriga på Akademiska sjukhuset (och andra sjukhus) inte ska göra när ohälsa sätter in.
Till dess borde sjukhusets högste chef se som sin ansvarsfulla uppgift att agera för sjukhusets och dess personals rätt att utföra det uppdrag vi är satta att göra och argumentera mot politikernas ständiga sparkrav.
Gör oss inte ytterligare besvikna, hävda i stället sjukhusets verksamhet enligt goda arbetsvillkor och låt politikerna förstå att du då faktiskt går deras ärenden i bästa mening, genom att beskriva vad verksamheten faktiskt kräver. Tack för att du tog dig tid ett par minuter. Jag och vi alla sätter förhoppningar till din förändrade syn på budgetkrav och sparbeting.
Jan Fagius
överläkare, tidigare verksamhetschef vid neurologkliniken