Så där står vi och känner hur det goda humöret börjar försvinna. Var är bussen? Vid 3-tiden stannar buss 804 vid oss för påstigning.
Vi tar tillfället i akt och frågar chauffören vad som har hänt med bussen till Sala. Allt vi fick till svar var ett ointresserat ”jag vet inte”. Är det vad man ska kalla service? Att få tag i en taxi i Uppsala på självaste nyårsafton är heller ingen barnlek. Efter ett 20-tal samtal och en klocka som har hunnit passera 03:30 rinner hoppet av oss och vi börjar gå mot centralen. Det är blött och kallt.
Och med en svidande hemlängtan inser vi att första bussen hem inte går förrän klockan 06:30. Skulle vi verkligen behöva vänta i flera timmar bara för att få komma hem? Vid centralstationen lyckas vi till slut finna en ledig taxi som kunde ta oss hem till Sala. Vi var hemma klockan 05:20 och hela taxikalaset landade på närmare 1 200 kronor. Var det värt det, tror ni?
Efter att ha mejlat UL:s huvudkontor utan någon som helst respons och skrivit på deras ”tyck till om oss” är allt jag fått tillbaka att de beklagar och rekommenderar om att skicka in taxikvitto för ersättning enligt deras resegaranti. Men UL:s resegaranti ersätter inte ens hälften av vad resan kostade oss och jag kan inte säga annat än att jag är en mycket besviken resenär.
En bättre start på det nya året hade jag faktiskt hoppats på!